Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Bland lefvande och döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart det är konstateradt, att den sjuke
verkligen är död, bäres liket ut i likboden, där
mått tages för att i all hast slå ihop en kista,
som nödtorftigt bestrykes med kimrök, ty det
skulle väl se alltför illa ut att lämna de hvita
bräderna omålade. Därefter afklädes liket skjortan,
som den döde burit på sjuksalen. Skjortan är en
persedel, som tillhör fängelset och kan ju användas
af andra fångar.
»Den sista tjänsten» är snart öfverstökad.
Ingen tvättning af liket. Ingen svepning. Inte
ens i — tidningspapper, som jag hört man sveper
de döda uti på »Grubbens» i Stockholm. Liket
lägges utan vidare ceremonier alldeles naket i
kistan, där den döde får sofva sin sista sömn på
en hög hyfvelspån.
Ibland kände jag riktiga frossbrytningar, när
jag som sjukvaktare var tvungen vara med om att
behandla de döda på detta sätt. Jag tyckte det
allt var litet kallt att ligga så där utan något på
sig. Men svepning eller inte betydde ju å andra
sidan ingenting för de döda, ty när locket väl är
fastspikadt, så resa de sig nog inte mera.
Men för oss efterlefvande kändes det mycket
smärtsamt att nödgas bevittna, huru en
tukthusfånges döda kropp behandlades. Alltid stod det
så tungt för mig: »Här ser du, huru du kommer
att behandlas, ifall det nästa gång blir din tur.»
Jordfästningen försiggick i likboden, och den
stod inte länge på. Något tal bestods naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
