Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Långholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Hvad kunde det betyda? Ingenting. Ty
han brukade alltid se så god och vanlig ut. Säkert
var det bara hans vanliga leende, som han bestod
mig. Jag tyckte dock, att han såg vänligare ut
än eljest.
»Hoppas det bästa, Tillman 1» sade han med
en nick.
Jag betraktade honom forskande. Hvilken
betydelse kunde det väl ligga i dessa ord? Visste
han något? Ville han trösta mig? Eller voro
hans ord en halfkväden visa? Inom några
minuter skulle jag få veta sanningen. Inom fem
minuter skulle jag få veta, hur mitt öde skulle
gestalta sig för de återstående dagarna af mitt lif.
Jag stod inför direktören skälfvande af
sinnesrörelse. Jag blef helt torr i munnen, så upprörd
var jag. Det gick rundt för mig. Hvad besked
skulle jag nu få? Men så föll det mig plötsligt
in, att alla, som fingo sin nådesansökning bifallen,
kallades till direktören, då de däremot, som fingo
den afslagen, fingo besked af befälhafvaren. Det
hade jag inte tänkt på förr än precis nu.
»Ja, här ha vi det nu, Tillman», sade
direktören, i det han vände sig emot mig, där han satt
på stolen vid skrifbordet, som var öfversålladt
med en mängd papper.
Jag ryckte till och granskade ifrigt hans
minspel och hvarje handrörelse, väntande på att han
skulle säga något mera, som kunde ge mig klart
och tydligt besked. Direktören sträckte ut
han-L I.iftidsfången. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
