Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
som tål både det fula, det prosaiska, och som ändå
frodas så fort solen skiner.»
Ernst Ahlgrens tro på arbetets makt sände
nästan till öfvertro. »Du blir säkert lycklig, ty du
älskar arbetet»; »du kan icke vara helt olycklig,
ty du orkar arbeta» — sådana ord yttrade hon
ofta. Och om hon själf fått bevara arbetskraften,
hade hon" också bevarat nog mycket af lifslusten
för att kunna lefva.
Detta nu antydda grunddrag i Ernst Ahlgrens
skaplynne — hvars utveckling längre fram i tiden
jag i det ofvan sagda sökt följa — tedde sig på
ett ovanligt bestämdt sätt redan vid hennes utträde
ur barnaåren. Hon ville hafva ett eget arbete,
ett lifsmål. För tjugu år sedan var en sådan ön-
skan ännu mycket ovanlig hos unga flickor i väl-
burgna hem. Utom det inneboende konstnärs-
amnlaget och den energiska arbetshågen var det
också andra förhållanden, som bidrogo att så tidigt
rikta hennes håg utåt. Hon drömde ej som andra
flickor om hemmets och kärlekens lycka. Ett hems
glädje och ro hade hon aldrig känt; hon hade ju
fått själfva föräldraömheten vanstäld af splitet och
af dubbelheten. Kärleken trodde hon icke skulle
komma på hennes lott. Hon var uppfostrad i den
tron att hon var frånstötande ful; hennes långa,
magra företeelse i de smaklösa drägterna — under
barndomens halft goss-, halft flickkläder — var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
