Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
frihetslängtan fortfarande kretsade kring döds-
tankarne.
Själfva ifvern, med hvilken hon i Stockholm
knöt förbindelser med människor, sökte bekantska-
per, hängaf sig åt intrycken var — som alltid hos
henne — försöket att bygga sig af många fina
trådar ett bo här i lifvet. Hon ville ej förblifva
hvad hon kallade sig, »en vinddrifven stormfogel»; sök
hon ville öfvervinna tomhetskänslan, hvilken hon |
kände som dödande. |
Framför allt var det diktningen, hon hoppades i
skulle fylla tomheten. Och hon kunde, under för- I
troliga stunder, tala om detta sitt hopp så som en |
mor: talar om den son, hvilken hon tror skall bli l
hennes stöd en gång, ifall hon kan göra honom så k
stark och god som hon önskar.
Jämte Fru Marianne hade hon då också en
större novell färdigdiktad inom sig, i hvilken hen-
nes inre lif under sjukdomen till dels utgjorde
stoffet, nämligen Att dö. Den blef ofullbordad och
några tidigare små skizzer — I väntrummet,
Stackare (tryckt i Julerosor 1889) — var allt hon
kom att meddela från denna rika tid af inre ut-
veckling. Hennes lifsverk, hennes »stora roman»
skulle bli Lady Macbeth, där hennes ämne var en
så djup tragedi ur en konstnärligt begåfvad kvinnas
lif, att hon icke ville göra detta arbete förr än hon
nått en sådan literär ställning och en så konst-
närlig mognad, att hon kunde skrifva den just så,
som hon ville.
Ellen Key, Ernst Ahlgren, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
