Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
henne dit. Till Gustaf af Geijerstam, »hvars ljusa
och öppna natur» hon på ett så välgörande sätt
fann komplettera sin egen »mörka och slutna»,
stod hon sedan 1885 i ett förtroligt vänskapsförhål-
lande, och, liksom med Georg Nordensvan, under-
hölls vänskapsförbindelsen genom en flitig bref-
växling. I båda dessa förhållanden var det den
kamratlika prägeln hon framför allt värderade; att
hon blef behandlad som människa helt enkelt, var
henne särskildt dyrbart. Ernst Ahlgren skref lika
lätt som hon ogärna talade och hon strödde, under
sina sista år, åt många håll kring sig mycket skif-
tande uttalanden, så att den, som ur hennes bref
skall få fram hennes bild, måste noga sofra hvad
som är väsentligt och hvad som är växlande i
hennes stämningar, hvad som är hennes eget lynne
eller endast en återklang af det skaplynne till hvil-
ket hon talar. Ty utan att någonsin förställa sig,
hade hon omedvetet hvarje sympatisk naturs böjelse
att anslå just den ton, som hon kände skulle vibrera
starkast i en annans själ.
Orubbligt måste man som grunddrag fasthålla
den öfver allt frambrytande frihetslidelsen, hvilken
gjorde henne skygg för att uppträda i flock äfven
med sina meningsvänner i striden mot den gamla
lifsåskådningen, och hvilken gjorde henne utom sig,
när hon brukades af dennas målsmän mot den
ungdomliga grupp, som hon dock stod närmast.
Detta själfständighetens ensamhetslidande hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
