Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
något nytt, nytt, nytt», af att suga in lif genom
alla porer. Men framför allt plågades hon af en
motvilja för själfva stället, hvilken berodde på att
hon »lidit så mycket där under den tid då hon
borde fått känna sig ung och glad»>.
Detta tilldragande och frånstötande i hemförhål-
landena gör Ernst Ahlgren så ombytlig under de
sista åren. Än hör man varma uttryck af hem-
trefnad, än utbrott af häftig ovilja mot Hörby, som
»kväfde» henne; än längtar hon dit, än kan hon
icke nog snart komma därifrån. Dessa växlingar
stå helt visst i samband med det alltjämt växande
själslidandet, som de ändrade förhållandena i märk-
lig grad synas hafva ökat. Det var som om hon
icke haft själs- eller kroppskrafter nog att uthärda
de nya rika intryck, till hvilka hon alltid längtat;
de bragte henne ur jämvigten, de öfveransträngde
henne och lockade henne på samma gång.
Öfveransträngningen dref henne tillbaka till Hör-
by, där hon alltid kände lugnet värka välgörande
till en tid.
Men så drefs hon åter bort genom tyngden i
Hörbyluften, genom plågan af alla de nålstygn,
hvilka hon kände mer retligt för hvar gång hon
återvände på ett kort besök efter en längre från-
’varo. Hon hade så länge undertryckt sin natur,
g J
att dess kraf att lefva på sitt eget sätt nu brutit
fram våldsamt, egoistiskt, om man så vill.
Ty hon hade i det gamla hemmet ännu oaf-
slutade moderspligter, dem hon insåg. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
