Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
a tanken på mitt arbete. Min pjes" är färdig och jag
14 börjar »Att dö». Nu är jag mogen att skrifva den.
id I går fick jag honorar för » Folklif». Ända till
| Mars kan jag lefva fullkomligt bekymmerfritt, ur
äl ekonomisk synpunkt, och jag skall arbeta lugnt, jemt,
SR stadigt, som jag älskar att göra det — utan nervosi-
tet, utan en blick på morgondagen och utan fruktan
för kritik. Jag vill försöka att endast tänka på ett:
sanning. Och sen får det komma hvad det vill.
Jag är uthvilad nu, så härligt uthvilad. Men jag
kan icke skynda med arbetet, ty det skulle lida der-
under, och jag skulle bli öfveransträngd och själssjuk.
Hvar och en som känner mig vet, att jag icke är lat.
3 Det är inte min natur att vara nervös och jägtad; ro
fela och sinnesjemvigt, det är det normala för mig, derför
; är detta stadiga, långsamma arbetssätt det enda som
duger för mig. Kan och vill man i mitt fädernesland
göra något för mig till betryggande af de närmaste
åren, då tager jag emot det utan någon känsla af
ofrihet eller förödmjukelse, ty min sträfvan att genom
konstnärlig mognad, oförskräckt sanningskärlek och
trygg iärlighet göra mig förtjent af detta, är så utan
alla förbehåll, att jag tycker mig vara liksom en lite-
raturens egendom. Allt hvad jag lider, lefver och
erfar, det är mitt lands egendom; liksom den honung
ett litet bi destillerat i sin kropp tillhör hela kupan.
Jag är så enkelt lycklig. Jag skulle vilja säga
så barnsligt lycklig, eller så andaktsfullt. Det har
inte räckt länge, och det skall kanske räcka kort.
Lifvet får göra med mig hvad det vill. Jag är som
en drufklase i en stor band — lifvets varma, starka
hand — och den handen håller mig uppe i solen ett
ögonblick. Drufklasen vet intet om att handen kan
sluta sig, pressa, vrida och krossa, och den, som sedan
dricker vinet, tänker heller inte på det.
| + Teorier.
| ; FRE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
