Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddareliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kristne riddaren är ett i lika hög grad kyrkligt som
världsligt, i lika hög grad ideellt som praktiskt begrepp.
Världsligt och praktiskt är han som sagt en förmögen
kavallerist, rätt och slätt. Han behöver inte ens vara
kavalleriofficer, d. v. s. ha förmågan att leda en ryttartrupp
i striden. Han behöver bara kunna rida i rustning och
slåss med svärd och lans. Hans medeltida titel är på latin
oftast »miles», som bara betyder soldat.
Andligt är han något helt annat. Han är en medlem
av ett genom heliga löften och ceremonier invigt
brödraskap, som med sina vapen skall kämpa för samma ideal,
vilket kyrkans män skola bära fram med sina böner och
sin renlevnad. »Nu finnes ej hårdare liv än riddarnas liv,
om de vidbleve sin sanna bestämmelse», säger den heliga
Birgitta i sina Uppenbarelser. »Ty för munkarna stadgas,
att de skola hava kåpan, men för riddarna vad som är
hårdare, nämligen brynjan eller harnesket. Om det är
munken tungt att strida mot köttets begärelser, så är det
tyngre för riddaren att gå fram bland väpnade fiender.
Om munken får nöjas med ett hårt läger, tyngre är det
för riddaren att ligga i sin rustning. Om munken pinas
och lider av sina späkelser, hårdare är det för riddaren
att pinas av ständig livsfara och fruktan. Ty kristet
rid-derskap instiftades ej för världsliga ägodelars och
girighets skull, utan för att styrka sanningen och utbreda
sann tro.»
Birgitta, dotter och hustru och mor till högättade,
ridderliga män, visste vad hon talade om. Hennes
uppskattning av riddaridealet var utomordentligt hög — men hon
var också fullt på det klara med, att verkligheten skilde
sig betydligt från idealet. Vi ha därför rätt att i det
anförda yttrandet, liksom i åtskilliga andra om samma
ämne, som hennes skrifter innehålla, se ett uttryck för,
vad man ännu vid mitten av 1300-talet tänkte om
ridderligheten bland fromma och fina svenskar. Och dock
var hela riddarinstitutionen vid denna tid redan starkt på
förfall ute i Europa.
Det hade blivit ebb i den stora flodvåg, som 300 år
tidigare dragit fram över Västerlandet och fört höga och
låga, furstar och vasaller, men också bönder och barn
med sig österut, till kamp mot Islam. Korstågstanken
hade utan tvivel varit en av de starkaste krafterna i
rid-darväsendets utveckling. I striden mot Mohammeds
efterföljare, som hotade att uppsluka hela kristenheten, låg
en uppgift, som i lika mån måste tilltala krigisk
ärelystnad — ty saracenerna voro jämbördiga motståndare till
Europas bästa ryttarehärar — och kristen längtan efter
martyrkronan. Vi ha sett, att uppländingar redan på
1 ooo-talet sökte sig ut till »Jorsalir», Jerusalem. Den
 |
|
| Den övre bilden är ett litet franskt eller västtyskt broderi från omkr. 1200, i senare tid påsytt på ett antependium i Biskopskulla kyrka i Uppland (nu i Statens Historiska Museum). Det visar en kung och väpnade krigare: Herodes som befaller sina män att dräpa barnen i Betlehem. — Underst Birger Persson till Finsta och hans maka, Birgittas föräldrar, på deras gravsten i Uppsala domkyrka — förnämt folk på 1 joo-talet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
