Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brötos ned av överansträngning eller hårda straff, av
det osunda levnadssättet och den bristande
omvårdnaden — det finns ingen räkning över. Ej heller veta vi,
hur många de förvildade »djäknar» voro, som bröto
sig ut ur skolans tvång och togo igen sig genom att som
landstrykare och äventyrare skrodera med sitt latin bland
olärt och enfaldigt folk, så länge det gick.
Äventyrare av det slaget figurera ej sällan i reformationstidens
och de följande periodernas rättegångshandlingar.
En direkt frestelse till lösdriveri låg f. ö. i själva det
sätt, varpå kyrka och stat sörjde för fattiga skolpojkars
underhåll. Sådana fingo nämligen — så som
tiggarmunkarna på medeltiden — ofta skaffa sig pengar,
matförråd, ljus och kläder genom ett slags lagstadgat tiggeri.
Hela skolans verkningsområde, ofta ett helt stift, var
uppdelat i vissa rotar, som i sin tur och ordning
tilldelades de olika djäknarna att tigga i. Vissa tider på
året hade de då bara att, vanligen två och två
tillsammans, med påsen på ryggen vandra från gård till gård
för att uppbära, vad man efter råd och lägenhet, skick
och bruk kunde vara villig att ge dem: ett fårlår, ett
stycke smör, ett knippe torrfisk, ett par talgljus eller,
i bästa fall en slant i reda pengar. Genom att sjunga på
bröllop och begravningar eller eljest med sin lärdom göra
bönderna någon tjänst kunde djäknarna ibland öka ut
sitt magra underhåll, liksom de hemma i skolstaden
brukade uppvakta förnäma resande med sång eller ge
offentliga skådespel för att förtjäna en ringa penning.
Lärde de sig inte annat på sådant, så blevo de i alla fall
vana att reda sig bland folk. Senare, när de som
präster eller ämbetsmän kommo ut i socknarna, hade de
inte obetydlig nytta av erfarenheterna från sina
djäknevandringar. Men säkert råkade nog också många i
dåligt sällskap på landsvägarna och lade grunden till många
ovanor och mycken råhet, som de vid så unga år borde
ha varit förskonade för.
-^irraiMtiir riiiii-’’’ • if i ’ ■ ... , . LäA
I K. Biblioteket förvaras ett litet i pergament
bundet häfte, som tydligen någon gång under
1500-talets sista eller 1600-talets första år tillhört en
svensk skolpojke med intresse för ritning. Han har
gömt sin anteckningsbok i många år — där finnas
notiser från mitten av 1600-talet också — men de
ritningar, vi se här, kunna tämligen säkert dateras
till den tid, då Gustav Adolf var ung. överst se vi
ett par herrar i duell, i mitten en trumslagare och
en hund, nederst ett korsvirkeshus, en tupp och en
gås. Hus av detta byggnadssätt voro vanliga i de
syd- och mellansvenska städerna vid denna tid.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
