Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eleganta herrar och damer på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev, där mycket kloka och förnuftiga, men sällan mycket
djupsinniga idéer ofta getts ett så slående uttryck, att
de stå för alla tider som huggna i sten. Även som
lutspelare och sångare lär han ha ägt denna förmåga att
uttrycka sig på ett gripande, personligt sätt, som särskilt
i Sverge är en så sällsynt och högt skattad gåva. Någon
svårighet för en sådan man att bli en elegant och
representativ furste fanns sannerligen ej. Det hörde nog till
de lättaste och behagligaste uppgifter, han hade att utföra.
Exemplet smittade. Den omsorg, kungen nedlade på
sitt hov, bar frukt även i adelns gårdar landet runt. Icke
så få herrar förbättrade eller nybyggde sina hus och
ordnade sin hushållning efter något mindre primitiva
linjer, än som hittills varit brukligt. Och att man klädde
sig och sin familj så vitt möjligt efter modet vid hovet
var naturligtvis oundgängligt, om det också sved i mången
gammaldags lantadelsmans hjärta, när gott silver skulle
bytas ut mot sammet, siden och spetsar.
Att modedräkterna ännu vid denna tid — och för
övrigt långt senare — inte bara hos Dalarnas
konservativa bönder, utan också högt upp på samhällsstegen
uppfattades som något »utländskt» och »främmande», och
att den, som av nödtvång eller fåfänga klädde sig
modernt betraktades som i viss mån utklädd — ungefär
som en landshövding eller en landsfiskal i våra dagar,
när de uppträda i parad vid ett kungäbesök — därom
ha vi likväl åtskilliga vittnesbörd. Det skulle ännu dröja
länge, innan den hemvävda vadmalströjan föreföll även
en högboren och förnäm svensk herre mera främmande
än rocken av engelskt kläde med sidenfoder och
sam-metsbårder, med guldtränsar och galoner. Elegansen
tillhörde de representativa plikterna, men vid sidan därav
fanns ännu ett nationellt levnadssätt, där man begagnade
inhemsk vara och tillämpade inhemska vanor med
rörande konservatism.
Denna motsättning bildar det kanske intressantaste
draget i den äldre Vasatidens svenska levnadssätt. Här
kunna vi ånyo iakttaga, hur tätt under allt det nya, som
till synes avbrutit alla förbindelser med äldre tider, de
gamla rötterna alltjämt leva kvar och skjuta nya skott.
Detta präktiga porträtt av Gustav Vasa från
tiotalet visar, att den åldrande kungen ännu höll sig
till det prunkande, tyska sättet att kläda sig, som
varit vanligt bland förnämt folk i Norden under
århundradets första hälft.
Gustav Vasa och hans jämnåriga stodo från sin
ungdomstid under ett starkt inflytande från norra och
nordvästra Tyskland, förmedlat framförallt av Lybeck.
Kungens första gifte med en furstinna av
Sachsen-Lauenburg och andra släktförbindelser med grevarna
av Ostfriesland bidrogo tvivelsutan till att stärka detta
inflytande, lika väl som det förhållandet, att tyska
ämbetsmän snart nog kommo att spela en framträdande
roll i förvaltningen. Personligheter sådana som von
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
