Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grannar i österled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Tyskland, Italien och Frankrike mycket intensiva.
Å andra sidan voro de samtidigt orientaler till liv och
själ. Samma herrar, som talade latin flytande och bodde
i palats, uppförda av italienska konstnärer, härskade som
österländska tyranner över sina så gott som livegna
bönder och över de talrika judar, som sedan gammalt bildade
en stor del av borgarklassen i landet. De klädde sig som
österlänningar i sida rockar och vidbyxor, buro turkiska
kroksablar och bågar i rikt smyckade koger, redo ädla,
med plymer och juveler smyckade hästar och föraktade
djupt varje annan sysselsättning än politik och krig. Det
sistnämnda slaget av förströelse behövde de sällan sakna.
Deras rike gränsade i sydöst till tartarernas nu
visserligen i avtagande stadda men likväl ständigt hotande
horder och i söder till det jättelikt växande turkiska
väldet. Jämte ungrarna utgjorde polackerna Europas
förposter mot det hotande Asien och kunde icke undgå
att taga prägeln av de folk, med vilka de lågo i ständig
kamp. Hovfolket och de största magnaterna i Varschava
och Krakov kunde, trots sin traditionella österländska
dräkt, vara nog så romaniserade. Men »szlachtan», den
stora lantadeln, skilde sig icke mycket från sina
krigskamrater, de vilda kosackerna, som i sin tur voro
jämspelta motståndare till de rovlystna
Krimtarta-rerna. Alla voro de djärva fribytare, mera hemma
på den gränslösa stäppen än bland åkrar och gårdar,
mera vana vid livet i de bullrande, tygellösa krigslägren
än i fredliga städer och byar. En duktig krigsöverste,
helst en, som hade tur med sig och ledde hären på många
snabba och lönande rövartåg in på fientligt område,
kunde de till en tid underordna sig, men någon fast,
lagbunden statsordning med stark konungamakt kunde
de icke finna sig i. Ty varje adelsman, var han än så
fattig, kände sig lika förnäm och fri som kungen, bara
han hade sin häst under sig och sin sabel vid sidan.
Den första svenska avbildning av en ryss — om man
ej räknar Olaus Magnus’ i utlandet gjorda
kartbilder — torde den översta av de här återgivna
figurerna vara. Han står i den förutnämnda
Gottberg-ska stamboken och är daterad i Stockholm 1592.
Enligt versen kämpar han med båge och pil för sin
»storfurste och kejsare». — Den andra bilden visar
en rysk ryttare efter en italiensk bok från samma
tid. Förlagans realistiska knutpiska har här
missuppfattats och blivit en vacker blomma!
På sätt och vis låg österlandet oss ändå närmare än
i Litauen. På Gustav Vasas och hans söners tid behövde
man egentligen bara gå ett steg österut från finska
gränsen för att vara inne i ett både till det yttre och till sitt
väsen alldeles oeuropeiskt land. Egentligen orientaliskt
var det dock inte heller. Ryssland hade redan då sitt
eget kynne. Ryssland var — och är ännu — en värld
för sig.
Vi ha tidigare varit inne på, hur svenskarna haft del
i byggandet av det ryska väldet. Det var nu sexhundra
år sedan och mera — och från båda sidor alldeles
bortglömt. Det hade runnit mycket vatten genom Neva,
20
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
