Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens, ämbetsmannens och adelsmannens söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet häfte med några elfenbens plån, som tillhört Dahlberg och
som förvaras i N ationalmuseum, innehåller denna vackra skiss av
Frederiksborgs slott i Danmark. Den är dock ej från det första, här
omnämnda besöket, utan några år senare.
lybskt skepp till Lybeck för vidare befordran till
Hamburg, »havandes med mig min sal. farbroders
adress-och rekommendationsbrev till en förnäm, rik och ansenlig
calvinisk köpman, Segnor Abraham Paulsen benämnd,
vilken mig uti sitt hus i Beckerstrasser till sig tog och väl
fägnade». Enligt överenskommelse sattes Erik i lära hos
»en berömd skriv- och räknemästare, Nicolas Detrij
benämnd, boende uti S:t Maria Magdalena klosterhof» . . .
»och skulle giva för kost, tvätt, säng och kammare var
vecka 2 rdhlr». — Det var sålunda en ganska förnämlig
pension och en förstklassig utbildning, Swanfäldt kostade
på den lille fader- och moderlöse gossen. Allt var också
gott och väl, utom att han låg till sängs i 27 veckor av
»en mycket svår och hitsig brännesjuka».
Det gick lika bra hos Detrij som i de föregående
skolorna. Snart kunde den femtonårige svenske pojken hjälpa
läraren med undervisningen. Hur han burit sig åt med
tyskan, spiller han ej ett ord på. Sannolikt hade han
snappat upp det språket i förbifarten, kanske under
Norrköpingsåret hos Diskmans. Sådana småsaker som ett
språk mer eller mindre ansågos vid denna tid inte vara
något att tala om i bildade kretsar. Drottning Kristina
talade franska, tyska, italienska och latin redan som liten
flicka.
Farbrodern kom senare själv till Lybeck och ordnade
för sin brorson. Dennes studier betraktades nu som
avslutade, och slut var också det arv efter föräldrarna, med
vilket de bekostats. Begåvad med en räkning på 400
riksdaler för farbroderns utlägg och en föräring av fyra riks-
daler skickades gossen ut »i denna onda och arga världen.
»Sannerligen en ringa gåva av en sådan rik faderbroder»,
säger Dahlberg, och ingen kan säga annat. Emellertid hade
den inflytelserike mannen dessutom skaffat gossen en bra
plats hos generalkamreraren över Hinterpommern,
Antonius Rhenskiöld. Ställningen var inte över sig ur social
synpunkt, ty han »blev ej annorledes antagen än att tjäna
för pojke», d. v. s. betjänt, men tack vare sina kunskaper
och sin vackra skrivstil kom han snart att brukas även
»uti cammarsaker». Åtskilliga gånger vankades
visserligen »obränd aska» för ungdomliga förseelser, men han
hölls dock, kanske mest med hänsyn till, att han var släkt
med frun i huset, i kläder och mat mycket bättre än de
andra tjänarna. I åtta år var han hos Rhenskiöld och
rönte icke annat än »stor gunst, estime och benägenhet».
Åtskilligt fick generalkamrerarens »pojke» också vara
med om under dessa historiska år. Med sin husbonde
gjorde han då och då besök vid de kämpande arméerna,
såg fältläger, stormningar och belägringar, allt med vaket,
sakligt intresse, men utan att ana, att Guds försyn honom
»till en krigsman och soldat utsett». Om hans duglighet
vittnar det bl. a., att Rhenskiöld anförtrodde honom
befälet över en flotta på 86 små fartyg, som för kronans
räkning sändes över till Sverge från Stralsund. Han blev
1 och för detta uppdrag befordrad till pommersk
kammarskrivare. Och man märker ännu återglansen av
ynglingens stolthet, när han hissade sin »amiralsflagga» på
det största skeppet, och när hans stolta flotta, vars
ankomst ej var väntad, satte skräck i Kalmar en vacker
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
