Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens, ämbetsmannens och adelsmannens söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Jrauep arjfruA filueflre
P nisLrtstif ***-• -duor prtuilijr Ju Roy
Italien var vid 1600-talets mitt redan alla konstnärligt och historiskt
intresserade människors mal. Till minne förde turisterna med sig
större eller mindre samlingar av kopparstick med »veduter» — eller
»vyer» som vi skulle säga — av berömda torg, palats, parker och
landskap’. Här är ett torg i Rom vid den tid då Dahlberg besökte
staden. Utan att vara konsthistoriker, kan man utan vidare se,
vilket inflytande den romerska renässansens byggnadsstil haft på
den svenska arkitekturen, som har Tessinarna och deras samtida
(bl. a. även Dahlberg) till upphovsmän.
terna och andra ordenspersoner och munkar rätt
mästerligen veta bringa tillväga». På fredagen, fastedagen,
serverades bl. a. sextio slags fisk! Undra på, om de »hade
vin i sporrarna, som man plägar seija» den kväll, de
drogo därifrån!
Under årslång vistelse i Frankfurt am Main — det
gällde att å Rehnskiölds vägnar inkassera högst
betydande penningbelopp — studerade Dahlberg matematik,
geometri, »perspectiva fortificationen», men tog också
lektioner i franska, lutspelning och ridning. Det
syns, att han ville fram i världen och hyste vissa
förhoppningar om att bli så god kavaljer som någon
annan. I sällskap med en nyförvärvad vän, en ung
greve Kömgsmark, reste han på en liten tur nedåt Rhen,
överallt, tack vare reskamraten, mottagen hos kurfurstar
och pfalzgrevar, bland vilka Jöns Dahlbergs son är som
fisken i vattnet. Aven vid baden i Wiesbaden och
surbrunnen i Schwalbach lät han det sig väl behaga i förnämt
sällskap, bevistade en riksdag i Regensburg, där han såg
kejsaren, kejsarinnan, konungen av Ungern, alla
kurfurstarna och romerske riksens ständer — allt detta och
mycket mer under årslånga försök att få ut
generalkamrera-rens fordringar. Det torde ha varit med en viss sorg, som
han lämnade ifrån sig ett så behagligt uppdrag efter väl
förrättat ärende.
Men att genast vända ryggen åt den stora, sköna
världen och återvända till Pommern och ritbrädet — det var
mer än Erik Dahlberg förmådde. Han var tjugonio år
vid detta laget, frisk och sund, med mynt i pungen och
mycket att lära. Han reste utför Donau från Regensburg
till Wien — en resa »så lustig som jag tror den uti
Tyskland kan göras, ty Donauströmmen är uppå bägge
sidorna med de skönaste städer, slott, kloster och byar tätt
besatt».
I Wien träffade han i härbärget en ung man, son till
franske ambassadören i Konstantinopel, som var på väg
till sin far. Dit beslöt Dahlberg nu resa. »Och emedan
för en ung person intet berömmeligare är än att i
ungdomen resa och bese världen, satte jag mig före att sedan
vidare därifrån resa till Jerusalem igenom Natolien,
Syrien och Arabien.»
Svensken är i farten! Världen står vidöppen! Detta är
stormaktstidens nya anda — eller den gamla
vikingaan-dan, om man så vill.
Erik Dahlberg kom aldrig till Jerusalem. Han kom inte
längre än strax innanför turkiska gränsen; där fick han
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
