Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens, ämbetsmannens och adelsmannens söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. Ph. Lemke får här åter tjäna oss som
illustratör till stormaktstidens vardagsliv. Överst har
han ritat ett stall med hästar och en stallknekt,
omornad och halvklädd, som man ofta är, när
man skall rykta. Nedanför kommer en ung
junker i 1650-talets dräkt, stolt och
självmedveten med handen vid värjfästet och kappan över
högra axeln, med bandrosor på magen och
byxbenen och långa, tvärhuggna tår på
kragstövlarna. Det skulle kunna vara Johan Ekeblad
själv.
efter de intet heller mycket hava att göra, efter de ännu
inga conditioner fått hava.»
Att få »condition» var något som unge Ekeblad också
bespetsade sig på. Han hade ingen förmögenhet att leva
av •— tvärtom hade han i Frankrike lyckats göra en del
skulder, som han länge hade ont av — men att tigga som
en djäkne eller ta en avlönad skrivarsyssla som en ofrälse
ämbetsmans son kom inte i fråga för en junker. Med sin
ansedda faders rekommendationsbrev stiger han strax in
hos »hans excellence fältmarshalken», Lennart
Torstens-son, som för övrigt är hans frände på långt håll. Denne
frågar först, om ynglingen »har lust till krigsväsende»,
men tyckes icke ha fått intryck av att ha någon ung
Akilles framför sig. »Sedan sade han, att han tycktes bäst
vara, att jag mig en tid i hovet begåve», men »annor
charge än hovjunker är icke till att tala om. Här gå
många, som ville gärna bliva hovjunkrar och kunna dock
intet komma därtill.»
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
