Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mänsklig härlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först vid 1700-talets mitt stod Stockholms slott färdigt så som Tessin
planlagt det. Här framträder den stolta, sköna byggnaden sådan
en av Tessins värdiga efterträdare uppfattat den. Sticket är av
Jean Eric Rehn.
fingo söka platser hos bönder och hantverkare. Den stora
teaterturnén var slut och truppen, nyss en samling
strålande hjältar och hjältinnor, upplöstes och reste var till
sitt, glada om de hade medel kvar till en vardagskostym
och det dagliga brödet.
Men det är väl att märka, att detta hände med ett
fåtal av Sverges befolkning. Det drabbade inte de
hantverkare och köpmän, som arbetat för att tillfredsställa
de verkliga behoven. Det drabbade inte ämbetsmännen,
som arbetat i kollegier och kanslier, medan deras chefer
varit sysselsatta med uppvaktningar baler och
mottagningar. Det drabbade inte präster och lärare, professorer
och studenter, som visserligen ofta njutit gott av de höga
herrarnas frikostighet, men som i det stora hela hade levat
sitt liv i skuggan och lärt sig, att Sverge var ett fattigt
land. Det drabbade framför allt inte bönderna, som
snarare haft ont än gott av att råka in under enskilda herrar,
och som genom reduktionen i stor utsträckning på nytt
återvunno sin ställning som fria medborgare.
Hela detta Sverge, som burit stormaktstidens väldiga
bördor på sin breda rygg, kände det snarast som en
befrielse, när triumfbågarna rasade och grannlåten sopades
undan av reduktionens skarpa kvastar.
Stilskiftningen i det offentliga Sverge vid 1600-talets
slut är ytterst starkt framträdande i många hänseenden.
Nikodemus Tessin d. y. byggde på 1690-talet slottet
Steninge i Uppland. Det är inte längre varken en
teaterkuliss eller ett tempel. Det är ett elegant, men enkelt
byggnadskomplex, avsett att bo i, inte att skryta med.
Det är något särskilt med det stora slottsbygget i
Stockholm också. Det är inte längre frågan om en präktig
stor-mansbostad, vars höga tak och kraftigt framhävda
huvudparti ropar åt åskådaren att »här bor Han». Det är
något abstrakt, en höghetsidé som inte längre är knuten
till en dödlig människa, utan till »Riksens höga Majestät»,
som uttryckes i den v ildiga, slutna fyrkanten med dess
horisontala utsträckning, som påminner om himlen och
havet-Den stora stilbrytningen markerar övergången från
aristokratiskt mångvälde till envälde. Det är inte längre
ett antal höga herrar med en högsta herre eller dam i
centrum, som byggmästarna skola förhärliga. Det är inte
ens den högsta herren och hans genom majestätets glans
gudomliggjorda hov, det gäller. Den högsta herren heter
Karl XI och är personligen blyg för människor och, vad
mera är, ödmjuk inför Gud, som tuktat honom hårt med
sorger, sjukdom och svåra regeringsbördor, men samtidigt
på ett nästan fanatiskt sätt genomträngd av känslan av
sitt kall, dag och natt medveten om dess förpliktelser —
besatt av den gudagivna kunglighetens stränga och höga
idé. Föga behov har en sådan kung av en elegant och
modern bostad. Han bor mestadels i gästgivargårdar och
andra tillfälliga kvarter. Hans tron är sadeln eller res-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
