Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De som kunde allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färd till Lappland. Denne lärjunge hette Carolus Linnæus.
— Den gamle Olof Rudbeck hyllas av fornforskarna som
den svenska arkeologiens föregångsman — inte för sina
väldiga historiekonstruktioner, utan för de relativt
noggranna och på sunda principer byggande undersökningar
i fältet, som han först av alla gjorde på
fornminnesområ-dena vid Gamla Uppsala och Ulltuna. Han hade en privat
fornsakssamling, som fullt kunde mäta sig med den, som
under hans tid ägdes av Antikvitetskollegium, och
förstod sig bättre på den än riksantikvarien.
Han skulle i samma festskrift ha kunnat hyllas som
den av samlare i stor stil av iakttagelser om svensk
kulturtradition hos bönderna, och detta både på det
materiella och det andliga området. Atlantican är, även i dess
stympade skick, en fyndgruva för folklivsforskningen.
Det kan tyckas, att det nu kunde vara nog för en enda
man. Men det räckte alls inte för Rudbecks energi och
dådlust. Han komponerade kantater och annan festmusik
— ända från Axel Oxenstiernas begravning (vår äldsta
bevarade svenska komposition) till Karl XII:s kröning.
Han ledde studenternas musikliv i många år, sjöng
väldeligen och spelade på mångahanda instrument. När
Uppsala domkyrka köpt en stor, tysk orgel, erbjöd han
sig att sätta upp den, och gjorde därvid många fina
förbättringar, som väckte stor beundran.
När han byggde kupolen på Gustavianum med dess
märkvärdiga anatomiska amfiteater, sparade han pengar
åt universitetet genom att med egen hand skulptera alla
kapitäl och hyvla alla de profilerade listerna, som
åt-gingo för salens utsmyckning. Den botaniska trädgård,
som han för egna medel anlade åt universitetet vid
Svart-bäcksgatan (där sedan Linné härskade och bodde i det av
Rudbeck byggda, ännu bevarade huset), utfördes i allt
efter hans ritningar och under hans personliga ledning.
Med allt detta var han ända in ålderdomen en rask,
gladlynt och levnadsfrisk man, enkel och gammaldags i
dräkt och levnadsvanor men sällskaplig, vänsäll och en
stor humorist.
Olof Rudbeck kunde faktiskt allt, vad han ville. I
någon mån beror detta naturligtvis på, att han inte ville
mer än han kunde. Hans självförtroende led aldrig av
den förlamning, som följer med de alltför höga idealen
och anspråken. Hans arkitektur är enkel och rejäl. Hans
musik lär ha varit rätt fattig i uppfinningen och tämligen
konstlös i utförandet. Hans Atlantica nöjer sig i många
Urban Hjärne — också en av dem, som kunde allt,
hade turen att som ung få följa en högadlig
beskyddare på en resa genom Tyskland och Västeuropa. Hans
dagbok från denna färd, som förvaras i
universitetsbiblioteket i Uppsala, innehåller bl. a. en mängd
teckningar och akvareller, som visa Hjärnes oerhört
mångsidiga intressen. Han ser lika noga på konst, folkliv,
mekaniska uppfinningar och religiösa ceremonier. Här
återges en kyrklig procession i Aachen och ett av de
berömda, redan av romarna anlagda baden i denna stad.
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
