Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig mot onda makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kapten Elin» hette en berömd häxa i Värmland under 1700-talets
början. Hon fördes inför rätta och hennes »trolltyg» tillvaratogs
av Göta Hovrätt. Tack vare denna omständighet finns det nu i
Nordiska Museets forntroavdelning. Det är enkla saker: en käpp med en
skinnlapp, som enligt uppgift skall ha begagnats som ridhäst vid
Blå-kullafärderna, en rovfågelklo, en björnklo, ett litet »smörjehorn» och
ett par benbitar därav en med ett »barbariskt utskuret
människoansikte». Sådan var en trollpackas fruktade arsenal!
böner motsvarades av den vantrognes »oböner», som ofta
voro förvrängningar av de förra, eller gamla
»hokus-pokus»-ramsor av missförstått katolskt kyrkolatin.
Dock synes det ännu ej vara klart, huruvida just det
trolldomsraseri, som utbröt på flera håll i Sverge under
slutet av 1660- och början av 1670-talet, helt kan
tillskrivas den gamla, traditionella vantron. Det förefaller, som
om ett nytt, främmande element skulle ha kommit till,
åtminstone i de andliga farsoter, som härjade i Dalarna och
Norrland och som därifrån spridde sig till Stockholm,
medan däremot de stora trolldomsprocesserna i Bohuslän,
som utspelades ungefär samtidigt, haft en annan, mera
äkta nordisk prägel. Medan de senare rörde sig om
verklig skadegörelse med hjälp av magiska konster — t. ex. att
de anklagade skrämt sillen från kusten genom att sätta
ut kopparhästar i vattnet eller i fågelhamn flugit ut till
en fiskebåt och styrt den på grund, så att alla
ombordvarande drunknat — handla häxprocesserna i östra Sverge
så gott som enbart om Blåkullafärder och »barnaförande».
Den gamla hederliga trolldomen avsåg att göra människor
materiell skada — eller nytta. Det är den sortens magi,
som ännu lever kvar på folktrons djup i vårt land.
Den nya, otäcka trolldomstro, som tände häxbål och
blodade bödelsyxor i Dalarnas vackraste bygder och på
Stockholms malmar, ansågs blott och bart syfta till Satans
tjänst, utbredandet av hans makt och förförandet av
kristna själar.
Det nya och ohyggliga i denna trolldom är, att den helt
och hållet är ett hjärnspöke. En gammaldags trollkäring
med sina ormskinn och vidjehankar, sina läsningar och
spottningar, utförde dock handlingar, som voro en
verklighet och som av henne själv uppfattades som
verksamma. Men det brott, som nu, under Karl XI:s förmyndares
regeringstid med största kraft och grymhet beivrades,
försiggick antingen rent subjektivt — som drömmar och
hallucinationer — 1 sjuka, upphetsade och under våldsam
suggestion arbetande hjärnor — eller också var det en
dikt, framkonstruerad av grovt vidskepliga domare och
med dödshot, grov advokatyr, tumskruvar och misshandel
påtvingad de stackars offren. Eller också — och det var
vanligast — var det ren och skär lögn, utspridd av
illvilliga människor i brottsligt syfte.
Utgångspunkten av den under medeltiden på
kontinenten utbredda, senare av katolska kyrkan och dess
inkvisition ivrigt spridda föreställningen om en »djävulens
sabbat». Denna förfärliga, med många vidriga detaljer
utbildade fantasi, som måhända bottnar i dunkla minnen
av barbariska kultbruk från förhistorisk tid —
motsvarigheter till den grekiska Dionysoskultens orgier — kom
kanske till Sverge redan på 1500-talet, men vann ingen verk-
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
