Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinsk vardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna bild av »karolinsk vardag»
är åstadkommen genom en liten
omstädning i ett hörn av
Nordiska museets sen-karolinska
interiör, ett litet rum från ett hus
vid Högbergs gatan i Stockholm.
Mot den vackert schablonerade
stofttapeten stå den bruna,
fane-rade byrån och den smäckra
stolen av engelsk typ lugnt och
förnämt. En silverbägare, prydd med
förgyllda nödmynt, ett Delftkrus
med blå kinesiska figurer, en
lustig uppsats med en grön
postryttare och en del andra tidstypiska
småsaker bekänna genom sin form
att de höra till den tid, övet
vilken ännu kung Karl — eller
åtminstone hans minne — härskar.
nu på gamla dagar på grund av ett formellt tjänstefel
blivit dömd till avsättning, räcker det med, att en tunna
lax körts hem till Hermelins fru samma dag, som Barck
rekommenderar hans nådeansökan. Det enda, man inte
får veta i dessa brev är, vad den välvillige registratorn
själv mottagit för alla de goda ord, med vilka han
belastat kungliga postverket under dessa bråda krigstider!
På det hela taget giva de brev, som man läser från
denna på privat korrespondens ovanligt rika tid,
intrycket av, att man, efter de första årens ivriga väntan på
en ärorik och snar fred, liksom funnit sig till rätta i de
rådande förhållandena och gjort det bästa möjliga av
dem. Några stora tider är det ju inte. En och annan seger
firas visserligen med pliktskyldiga tacksägelser och
kanonskott — men man vet ju ändå, att det är långt kvar,
till dess kungen får ett annat sinne — så säga de
initierade — eller till dess hans förskräckligt starka och
ständigt flera fiender blivit besegrade. Under tiden får man
se till, att man håller det hela gående.
Det är väl inte alldeles klart, i vilken grad
stilbrytningen i de högre klassernas levnadssätt under den
karolinska tidens sista och frihetstidens första årtionden är
följden av ett ekonomiskt nödtvång eller en av
mångahanda inflytanden åstadkommen förändring i det all-
männa tänkesättet. Otvivelaktigt rådde en rätt stor brist
på kontanta medel, men å andra sidan tyder mycket på,
att statens finansiella svårigheter voro bra mycket större,
än de enskildas ekonomiska nödläge. Katastrofen kom ju
ej plötsligt — eller rättare sagt, det kom aldrig till någon
egentlig katastrof; det var ett sakta avtynande av
statskrediten, mot slutet påskyndat av baron Görtz’
hästkurer, som svenskarna fingo uppleva. Som vanligt under
dylika förhållanden ledo de mest, som hade minst att stå
emot skatteökningarna och penningvärdets fall med. De
andra, de förmögnare, hade otvivelaktigt goda tillfällen
att rädda undan åtminstone en del av sitt kapital genom
att i än högre grad, än tidigare varit fallet, lägga ned det
i sådana värdeföremål, som med den tidens skattemetoder
icke kunde tagas så hårt i anspråk av staten — t. ex. hus
och jordegendomar, bruk, gruvor och annan industriell
verksamhet. Den starka uppblomstringen av svensk
företagsamhet under frihetstiden kom faktiskt varken så
plötsligt eller så oförberett, som man ofta ser saken
framställd. Läser man den intelligente fransmannen De la
Motrayes intryck från resor, som han gjorde genom skilda
delar av landet under slutet av Karl XII:s regering, är
det ingalunda bilden av ett lamslaget folk, han målar.
Särskilt framställer han Bergslagen som sjudande av liv
38l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
