Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogestil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En småländsk bondbegravning, målad 1782 av klockaren och
bygde-konstnären Karl Henrik Ehrenberg i Skirö, visar bönder i blå och
grå karolinska rockar: bondkvinnorna bära bindmössor med stycke, de
närmast sörjande vita huvuddukar. Målningen tillhör Nord. museet.
ALLMOGESTIL
D en danske sekreteraren Jacob Bircherod, som år 1720
skriver en journal om sin resa från Köpenhamn till
Stockholm, anmärker redan i Småland, att alla svenskar
äro klädda i blått. Det är som ett livré, säger han, och
som om alla herrar i Sverge tillhörde en enda familj.
Den blå dräkt, vilken sedan Karl XII:s tid största
delen av svenska armén bar, hade sålunda redan så tidigt
som 1720 slagit igenom hos bönderna, åtminstone i södra
och mellersta Sverge. Och inte bara färgen var karolinsk,
utan också snittet. Det var den redan under 1660-talet i
Frankrike uppkomna, ej fullt till knäna räckande
livrocken med vida, veckade skört och stora, knäppta ficklock,
som nu för lång tid framåt — på många håll så länge
något slags »folkdräkt» levde kvar — blev den svenske
bondens rock. På samma sätt antogos de trånga, av gult
sämskskinn sydda knäbyxorna, skor med spännen och
rundkulliga, vidbrättade svarta filthattar allmänt av
allmogen. Snittet var efter den karolinska tidens allmänna
mode, färgerna i regel valda efter den uniform, som
kanske ej minst blivit en hela folkets dräkt därför, att
kung Karl burit den i helg och socken.
De många överflödsförordningarna — flera, ju längre
in på frihetstiden man kommer — ge tydligt besked om,
att även allmogekvinnorna numera strävade efter, att
följa med sin tid i klädedräkten. Resultatet — som alltid
en kompromiss mellan en välvis överhets försök att mota
tidsandan och de uppväxande generationernas lust att
ända till överdrift följa de nyaste impulserna, — blev en
dräkt, som i många varianter upprepar samma skema:
en kort, i midjan avskuren, med smala ärmar försedd
ytterkofta, ett med korta skört försett åtsittande liv
av damastartat, storblommigt tyg (ibland också randigt i
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
