Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nytta och Nöje - I. Nöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna teckning av F. G. Felt föreställer den lilla herrgården Löfsätra
i Roslagen år iy6o. Det är karosser och lakejer, grisar och kor,
herrskap och lantfolk, konst och natur i en behaglig blandning — svensk
rokoko!
våldiga latin. Och hans omdöme om den bortgångne
monarken lyder: »En den allra nådigaste och ömsintaste
människovän jag någonsin känt».
Tessin antecknar i sin dagbok om samme konung
följande:
»Under F. I:s regering hava vetenskaperna utvecklats,
han har aldrig gjort sig besvär att läsa en enda bok.
Manufakturer ha grundats och handeln har vuxit ut.
Han har aldrig givit ut en écu för att uppmuntra dem
eller låtit köpa den minsta prydnadssak för sina
våningar.
Slottet har uppbyggts; han har icke en enda gång varit
nyfiken nog att bese det.
Konsterna ha fulländats. Han bryr sig lika mycket om
ett porträtt av Schröder som om en tavla av Rafael.
Vilken heder för hans rike! Och pied vilken lätthet har
han icke lyckats att uppnå så vackra resultat!»
Dagboken är förd på franska. Det citerade är
översättning.
Vem av de två herrarna, Tessin eller Tersmeden, hade
rätt? Den frågan torde kunna besvaras på många sätt.
Tessin var säkert orättvis, när han påstod, att kungen
inte uppmuntrat manufakturerna. Redan på 1730-talet
beställde han för eget bruk en fajansservis på Rörstrand
(av vilken anledning gesällerna gjorde en lönerörelse,
som satte spår efter sig i fabrikens hävder!). Han köpte
säkert inte så litet nipper och galanterivaror hos olika
handlande i staden, och guldsmeder på modet, som
mäster Stafhell, fingo säkert leverera både snusdosor,
puderdosor, käppknappar och andra fina småsaker, som
kungen så gärna gav bort. Dessutom spenderade den gamle
herrn väldiga summor både av sina svenska och kasselska
pengar på sina gunstlingar, och bland dem fanns det
herrar, som kunde sätta pengar i omlopp. Unge Tersmeden
är en flitig och samvetsgrann mecenat, vars rokokoideal,
mera i Bellmans än i Tessins anda, frodades vid de glada
fester på stadens källare och utvärdshus, där kungens
presenter omsattes i »pounche» och ädla viner, i hummer
och ostron, i musikantlöner och spelvinster. Och det var
ändå bara småsaker mot vad som omsattes av en så
magnifik herre som hovmarskalken Erland Broman, en
glad och fördomsfri värmländing med outtömliga
resurser när det gällde att roa folk — främst kungen och sig
själv.
Sällskaplig samvaro är för denna tid mer än för någon
tidigare period nästan målet för tillvaron. Den
karolinska tidens ensliga herdar och herdinnor, försänkta i
melankoliska dödstankar eller naivt natursvärmeri, stå i
Dalins tidevarv ej mycket högre i kurs än de upp över
öronen i bokdamm och akademiska kontroverser
simmande pedanterna. Litteraturen — åtminstone den som skrivs
av och för män — är främst av allt aktuell.
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
