Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nytta och Nöje - II. Nyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma år, 1749, som Linné gjorde
sin skånska resa, utgav arkitekten
Carl Hårleman en »Dag-Bok
öfwer en från Stockholm igenom
åtskilliga Landskaper gjord Resa»
— full av nyttiga iakttagelser i
tidens art. Hår år ett stick ur
denna bok, föreställande några
skånska lantbruksredskap och ett
slags flätad gärdesgård.
— arbetade inom alla dessa vetenskaper och voro
dessutom arkeologer, filologer, historiker och mycket annat.
Humanismens ideal hade ju varit: »Jag är en människa
och anser intet mänskligt vara mig främmande».
Men Linné var icke längre av allvetarnas typ. När
han på sina resor i Sverge stöter på fornlämningar,
antecknar han ofta bara, att de finnas, men förresten, säger
han, lämnar han dem åt herrar antiquarii, då de ej höra
till hans område. På samma sätt förfar han med det mesta
av de litterära folkminnena, sagor, sägner, visor. Men
när det blir fråga om sådant, som påverkar eller utgör
en del av det verkliga folklivet, står Linné icke utanför.
Hans lapska resa skulle, om han hunnit genomföra sin
avsikt, ha givit oss den första på självsyn och
vetenskaplig iakttagelse grundade etnografiska beskrivningen av
fjällfolket. Redan de många iakttagelser, som influtit i
»Iter lapponicum» bilda det utan jämförelse viktigaste
material till kännedomen om de svenska lapparna, som
1700-talet gett oss. Och på samma sätt utgöra hans
skildringar från de stora resor, vilka han under många år på
offentligt uppdrag gjorde genom skilda delar av Sverge,
från Dalarna ned till Skåne, från Orust och Tjörn ut
till Gotland, en outtömlig guldgruva för
folklivsforsk-ningen ännu i våra dagar. Så mycket värdefullare är
denna källa, som han betraktar och beskriver mänskliga
förhållanden med samma klarhet och objektivitet som
naturfenomenen. Inga fördomar, inga förutfattade
meningar, varken romantiskt svärmeri för det ursprungliga
eller primitiva eller den lärda och kultiverade mannens
överlägsenhet gentemot de enklas och olärdas levnadssätt
och tankar färga hans framställningar. I detta hänseende
har Linné även som folklivsforskare varit förebildlig.
Att sammanfoga alla dessa massor av observationer till
ett hållbart, på verklighetens grund vilande, »naturligt»
system — det var på botanikens och zoologiens områden
Linnés världshistoriska bragd. Där var han ensam,
suverän. Men sättet att se och anteckna, att med aldrig
slocknande flit samla sakliga kunskaper på alla naturens och
människolivets områden var icke Linnés privilegium. Han
hade däruti många lärjungar — många voro också redan
samtidigt med mästaren inne på samma väg.
Kyrkoherdar i avlägsna bondesocknar planterade trädgårdar, där
de gjorde försök med allehanda nyttoväxter och studerade
växtlivets lagar. Lektorer vid landsortsgymnasierna läto
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
