Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grundläggandet av den vetenskapliga kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ytan, såsom Aristoteles lärde, utan även på de största
uppnåeliga djup. Boyle förmådde dock ej befria sig från
alla sin tids missförstånd. Så lärde han att eld har vikt,
eftersom metaller väga mer efter förbränning (oxidation)
än före densamma. Boyles huvudsakliga förtjänst ligger
däri, att han avstått från den godtyckliga ”filosofiska”
konstruktionen av begrepp och därpå grundade
slutsatser ”övertygad om att det ej finnes någon annan väg till
säker kunskap än genom anställande av omväxlande
försök på de i naturen förekommande kropparna”. Han
frigjorde också kemien från dess dåvarande beroende av
medicinen, så att den blev en självständig vetenskap.
Vid denna tid levde i England en mycket märklig
man, John Mayow (1645-1679), till yrket läkare. Han
hade fullt klart för sig att i luften finnes en beståndsdel,
som också innehålles i salpeter, och vilken förbrukas vid
förbränning, vid oxidation, eller som det då kallades
förkalkning, av metallerna likasom vid andning, varigenom
venöst blod förvandlas till arteriellt. Till följd av hans
för tidiga död råkade hans i en skrift av år 1674 uttalade
åsikter dess värre i glömska.
En man som också i hög grad bidragit till
kullkastande av alkemisternas egendomliga läror var
holländaren Boerhave i Leyden (1668-1738) författare till den
tidens främsta lärobok i kemi, Elementa chemiæ (1732),
som översattes till flera språk. Han gjorde en del
fruktlösa försök att framställa andra metaller ur kvicksilver.
Han visade att värme ej har någon vikt genom att väga
ett metallstycke i kallt och i glödande tillstånd. Detta
försök var av vikt för belysande av en egendomlig teori,
som vid denna tid utvecklats i Tyskland av Becher och
särskilt Stahl (1660-1734). Enligt denna teori beror
förbränning och metallers förkalkning därpå, att ett
hypotetiskt ämne, kallat flogiston, går bort från den brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
