Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grundläggandet av den vetenskapliga kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
medan den andra, nu kallad kväve, saknar dessa
egenskaper.
Tydligast bland Lavoisiers föregångare uttrycker sig
den engelske läkaren Mayow (f. 1645), som genom en för
tidig död (1679) förhindrades att utarbeta sin år 1674
utgivna teori. Han visade att salpeter består av ett
alkali och en syra. Eftersom salpeter, i likhet med luft, förmår
underhålla förbränning, och alkali ej gör det, antog Mayow
att syran i salpeter delvis härstammar från luften. Denna
del av luften, som nu kallas syre, fick av Mayow namnet
eldluft. Antimon tilltager i vikt, då det kalcineras (enligt
nutidens uttryckssätt oxideras). Det är svårt att förstå
att detta skulle bero på annat än att antimonet upptager
eldluft ur luften. Det är svårt att föreställa sig att
vikttillökningen skulle, såsom vid den tiden antogs, bero på att
antimonet förlorar svavel. Eldluften är nödvändig för
djurens andning. Genom denna minskas luftens volym.
Det till lungorna anländande blodet är mörkt, men det
från dem utgående blodet är ljusrött på grund av en
kemisk förändring åstadkommen genom eldluften. Om
mörkt, venöst, blod får stå i luften, får vätskeytan en
ljusröd färg genom luftens inverkan, medan de djupare
blodskikten förbli mörka. ”Blodets värme” säger Mayow
”anser jag vara en följd av denna eldluftpartiklarnas
inverkan på dess brännbara beståndsdelar. Om man
utsätter vissa mineral, t. ex. markasit för fuktig luft, bli
de på kort tid varma på grund av eldluftpartiklarnas
inverkan. Hur mycket större måste ej det i blodet
alstrade värmet vara, då brännbara ämnen förekomma däri
i mängd och bli intimt blandade med luften” (i lungorna).
Det förtjänar nämnas att Lavoisier sett Priestley
göra försök med syrgas och således alls icke kan anses
såsom medupptäckare av syret, såsom man ofta påstått.
Ett mycket märkvärdigt uttalande fann Klaproth i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
