- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
29

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grundläggandet av den vetenskapliga kemien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29
vecklas. För att taga ett exempel, som fått användning
i praktiken: om ett kopparsalt, såsom den blå
kopparvitriolen (kopparsulfatet), är löst i vatten och man däri
lägger ett stycke järn, så löser sig detta senare under
bildning av järn-vitriol (ferro-sulfat) och koppar faller ut
på järnstycket. På detta sätt fälles koppar ut ur
lösningar som innehålla kopparsalter medelst
järnskrot; på detta sätt framställd koppar kallas
cementkoppar. Den är förorenad av järn och måste
därför vidare bearbetas, om man vill utvinna ren koppar.
Ofta bearbetas fattiga kopparmalmer innehållande
svavelkoppar på det sätt, att de rostas, vanligen med tillsats
av koksalt, då kopparsalter bildas, som sedermera
utlakas med vatten, varefter järnskrot tillsättes till detta, då
kopparen utfälles. Man säger då att järnet utfällt en
ekvivalent (likvärdig) mängd koppar. 63,4 gram koppar
utfällas av 56 gram järn, och 634 gram koppar sägas
därför vara ekvivalenta (likvärdiga) med 560 gram järn.
Emellertid uttryckte Bergman såsom anhängare av
flogistonteorien denna mening så, att den först nämnda
mängden koppar innehåller lika mycket flogiston som den
senare nämnda mängden järn. Efter Lavoisiers
uppfattning borde man ha sagt att de nämnda mängderna koppar
och järn förenas med lika stora mängder syre. Varken
Bergman eller Lavoisier förmådde emellertid att vinna
klarhet i denna punkt. Detta skedde först genom J.
Benjamin Richter (1762-1807) som bestämde de mängder
av olika syror som förmå neutralisera samma mängd
alkali. Vid dessa bestämningar användes växtfärger,
såsom lakmus, för att angiva när neutralisation inträtt.
På detta sätt fastställdes de mängder av två syror som
äro sinsemellan ekvivalenta vid basers neutralisation,
likasom huru stor mängd av en syra fordras för
neutralisation av en given mängd alkali. Läran om dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free