Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Elden, oxidation och reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL III.
ELDEN, OXIDATION OCH REDUKTION.
De omständigheter, som höjt människan till en
verklik kultur, äro beroende på hennes förmåga att utnyttja
naturkrafterna. Särskilt har eldens användning varit
av en utomordentlig betydelse. Detta har tagit sig
uttryck i sagan om Prometheus, som rövade elden från
gudarne och därigenom blev mänsklighetens välgörare.
Även den nordiska sagan har en liknande uppfattning av
eldens stora värde. Det säges nämligen där att den
underbart sköna eldguden Heimdall, som fötts av gnistorna
från jättekvarnens stenar, kom såsom en ljuslockig
yngling till människorna för att skänka dem civilisationens
välsignelser.
Det uppges att åtskilliga naturfolk på Nya Guinea
och i Väst-Afrika ännu för kort tid sedan voro ur stånd
att framkalla eld annat än genom tändning vid förut
befintlig eld. De kände likväl elden och höllo den ständigt
vid makt för att vid behov kunna göra upp eld. Troligen
hade den ursprungliga elden tänts av blixten. Emellertid
är det vanligaste fallet det, att även föga utvecklade
naturfolk förmå att framkalla eld. Hos ett stort antal folk
frambringas eld genom gnidning av två trästycken mot
varandra, vanligen så att en cylindrisk träpinne hastigt
omvrides i en fördjupning uti ett trästycke. Kring
fördjupningen äro lagda lättantändliga ämnen såsom torrt
löv eller ris, som antändas, då värmen stigit tillräckligt
i borrhålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
