Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
vändbarhet är väl känd. Bronsålderns äldsta redskap
innehöllo jämförelsevis ringa mängder tenn, dessa ökades
slutligen till omkring 10 procent, som motsvarar den
brons, som i nutiden användes till kanoner. De allra
äldsta bronserna innehålla ofta stora mängder av andra
metaller, särskilt bly, men även antimon, arsenik och järn,
medan tennmängden är ringa, stundom fattas tenn.
Ringklockor måste bestå av en hårdare metall för att
ej allt för starkt slitas av kläppen - däremot är det ej så
noga med deras hållfasthet. För dessa användes därför
en brons som håller mellan 20 och 23 procent tenn. Ännu
högre tennhalt (omkring 33 procent) förekommer i
spegelmetallen, som brukades i antiken och ännu i
Österlandet användes till framställning av speglar. Hos dessa är
den huvudsakliga egenskapen att antaga en hög polityr,
och att ej repas, vilket sammanhänger med hårdheten. En
ringa tillsats av bly eller antimon anses i dessa fall vara
fördelaktig. Spegelmetall tillverkades under romartiden.
huvudsakligen i Brundusium (nu Brindisi). Därav kom
namnet ”aes brundusinum”, d. v. s. brundusisk koppar på
spegelmetall och därav har sedan namnet brons bildats.
Den mest populära användningen av brons är till
skiljemynt och till konstverk. Bronsen i de svenska
skiljemynten innehåller 4 procent tenn och I procent zink, samt
resten koppar. Tillsatserna äro avsedda att öka hårdheten
för att nedsätta myntens slitning. Konstbronserna, som
använts sedan antiken, böra vara lättsmälta och egna sig
för gjutning, d. v. s. väl utfylla gjutformen och vara
blåsfria, samt lätta att bearbeta och motståndskraftiga mot
atmosfärens inflytelser. I detta sista avseende fordras att
de färgförändringar som uppstå skola vara tilltalande för
ögat. Av denna grund är närvaro av zink i större mängd
och ännu mer av arsenik i konstbronsen förbjuden. Kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
