Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Verktyg, metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Bly
Kadium
322
322
Zink.
419 (413)
Magnesium
632
Aluminium
657
Silver
954
Guld.....
1064
Koppar......
1084 (1064)
Tackjärn vitt
1075
””
grått....
1200-1275
Mangan,
1245
Stål
1350-1400
Nickel
1484
Krom
1587
Molybden har ännu högre smältpunkt än krom och
långt över molybdenets smältpunkt ligger volframens.
Zink, som numera är en synnerligen värdefull metall,
blev ej känd såsom självständig metall i Europa förr än
på 1700-talet. Långt förut, redan i medeltiden, var den
känd i Indien och sedan i Kina, varifrån den fördes till
Europa genom portugiser och holländare. Sådana från
Österlandet införda zinkstycken omnämnas av Paracelsus
och beskrivas av Libavius (1595). Galmejan var
emellertid väl känd i antiken, då man framställde mässing
genom att tillsätta galmeja till den kopparmalm, vilken
reducerades till metall. Även oxiden, ZnO, som nu
användes till målarfärg under namn av zinkvitt, som beredes
genom att inleda zinkgas i luft då den tänder sig,
var känd i medeltiden under namnet ”filosofisk ull”
(lana philosophica). Då zink först framställdes i
metallisk form, ansågs den på grund av sin sprödhet vara
ganska värdelös, men sedan man funnit att sprödheten går
bort mellan 100° och 150°, så att den kan valsas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
