- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
129

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kiselsyrans kulturvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129
går till över 1,400 grader, borde man vänta att kalit därvid
delvis skulle förflyktigas och gå bort som damm med
rökgaserna. Man har också i Amerika funnit detta
vara fallet och därför tillvaratagit det bortgående kalit.
Emellertid är den tid under vilken massan i detta fall är
upphettad över 1,300 grader så kort, att reaktionen ej
hinner bli fullständig, varför endast en bråkdel av kalit kan
utvinnas.
Metoden att vinna kali ur silikat, särskilt ur
kalifältspat har varit föremål för många uppfinnares
uppmärksamhet och över hundra patent ha uttagits på processer
som likna den ovan angivna, bland annat av svensken
Jungner. De synas emellertid ännu ej ha lyckats kämpa
sig fram till någon större ekonomisk betydelse.
Kemisten William H. Ross, vid Washington
University i den hastigt uppblomstrande staden Seattle, har
undersökt dessa förhållanden och fäst uppmärksamheten på
en modifikation av nyssnämnda process, som synes vara
mera lovande. Först försökte han utvinna kalit ur
kalifältspat genom dess upphettning med vattenånga vid 500
grader och det enorma trycket av 1,450 atmosfärer.
Detta försök gav ej gynnsamt resultat. Sedermera
upphettade han kalifältspat jämte kalk i vatten av 300 grader vid
omkring nittio atmosfärers ångtryck. Han fann då att
en stor del av kalit utdrevs av kalken och löstes i vattnet.
Denna del var dess större ju större kalkmängden var i
förhållande till fältspatmängden, så att när den förra var
dubbelt så stor som den senare utdrevs praktiskt taget
hela kalimängden. Han satte nu till så mycket kalk att
den efter utlakningen av kalit återstående olösta massan
skulle ha ungefär samma sammansättning som den massa
ur vilken portlandcement beredes (fältspaten innehåller
dock ungefär 25 procent för litet lerjord i förhållande
till kiselsyran, men detta är ej av så synnerligen stor be-
9-Arrhenius, Kemien och det moderna livet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free