Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jordskorpans kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VI.
JORDSKORPANS KEMI.
Sedan vi lärt känna de viktigaste mineralen kiselsyra
och dess föreningar silikaterna, som utgöra
huvudbeståndsdelen i den fasta jordskorpan, kunna vi övergå till
att närmare undersöka de förändringar denna under
tidernas lopp sannolikt undergått.
Jordens specifika vikt har blivit bestämd genom
mycket noggranna försök och befunnits vara 5,52. Detta kan
synas egendomligt, då de bergarter som ingå i den fasta
jordskorpan i medeltal ej torde ha högre specifik vikt än
omkring 2,6. Enda sättet att förklara detta ligger i
antagandet att de inre delarne kring jordens medelpunkt ha
en högre specifik vikt än 5,6 och man har redan länge
antagit att järn (specifik vikt 7,9) är huvudbeståndsdelen
av jordens kärna. Chladni var väl den förste som uttalade
denna åsikt (1794) på den grund att järn ingår såsom
huvudbeståndsdel i de metalliska meteorerna och även på
grund av jordens magnetiska egenskaper. Sedermera har
man ju också med spektralanalysens tillhjälp påvisat, att
järn sannolikt är den viktigaste beståndsdelen i solen. Järn
är också den metall som näst aluminium utgör den
huvudsakliga metalliska beståndsdelen i den fasta jordskorpan.
Vi antaga således att jordens kärna består av, troligtvis
smälta, metaller, varibland huvudmassan utgöres av järn.
Denna kärna utgör något mer än hälften av hela jordens
massa. Ovanpå densamma ligger en lättare massa, vars
sammansättning någorlunda motsvarar de vulkaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
