Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jordskorpans kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
innehålla därför större mängder av lösliga beståndsdelar,
ofta kalk, än de andra lerorna. Detsamma gäller också
för en mycket utbredd jordart som kallas löss och som är
en så kallad eolisk bildning, d. v. s. uppkommit genom
vindens eroderande inverkan i torra trakter. Denna
kännetecknas också av, att dess smådelar äro skarpkantiga, i
motsats till dem som blivit rullade av vågorna, och av en
därpå beroende höggradig porositet.
Slutligen föras de lösta ämnena jämte det finaste
slammet ut i havet. Det senare avsätter sig
jämförelsevis nära stranden, om det ock stundom föres tämligen
långt ut såsom i Gula havet genom de stora kinesiska
floderna eller utanför Amazonflodens mynning.
Avsättningen av slammet påskyndas i hög grad genom havsvattnets
salthalt. På havsbottnen samlas också stora massor av
vulkanisk aska och där återfinnas avlagringar som
transporterats långa vägar från land genom isberg. Likaså
har det småningom nedfallande kosmiska stoftet under
tidernas längd bidragit till avlagringarna på oceanens
botten. De kalk- och magnesiasalter samt även silikat som
förts med ut i havet, utskiljas delvis av organismer, som
avlagra dem i sina skal eller skelett. Efter organismernas
död sjunka deras mineraliska rester ned till havsbottnen
och bilda där avlagringar. Mäktigast äro dessa nära
kusten, där rester av koraller och skaldjur hopas och av
vågorna ofta söndermalas till sand. På de stora djupen finnas
starkt kiselhaltiga avlagringar, som härröra från
diatomacéer och radiolarier, samt kalkhaltigt slam från
globigerinor och pteropoder. Alla dessa organismer leva i de
högre vattenlagren och deras rester sjunka efter deras död
ned mot oceanens botten. Den största delen av de stora
djupen upptages av en röd lera, till omkring 60 procent
bestående av kiselsyra, 16 procent lerjord och 10 procent
järnoxid. Återstoden är vatten, magnesia, kalk, kali och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
