Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Malmer och fossilt bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VII.
MALMER OCH FOSSILT BRÄNSLE.
I det föregående hava vi betraktat de fasta
jordlagrens utveckling i deras helhet utan egentlig hänsyn till
deras nytta. Det är egentligen blott järnmalmer, som på
grund av deras stora utbredning blivit nämnda.
Begreppet malm tar hänsyn till värdet, så att endast sådana
metallföreningar kallas malmer ur vilka den ingående
metallen med ekonomiskt gott resultat kan utvinnas.
Svavelkis, som är ett järnmineral kallas därför ej för
järnmalm, emedan järnets utvinnande därur under nuvarande
förhållanden ej betalar de därför nödiga kostnaderna.
Malmer kunna förekomma på olika sätt, och ha därefter
fått olika namn. De som finnas lagrade i sedimentära
jordlager kallas malmflötser, de ha stor utbredning men
jämförelsevis ringa mäktighet. Av detta slag äro de
knivbladstunna lagren av kopparkis och kopparglans i
avlagringar från dyastiden vid Mansfeld i Harz. Till dessa
höra myrmalmerna och järnockrorna som finnas spridda
i mäktiga lager i yngre geologiska formationer. Hit höra
också de stora förekomsterna av minettmalm i
Lothringen och Luxemburg, vilka utgöra ett bland de nyss
omstridda områdena. Vidare hör hit den viktiga
lerjärnstenen, järnspat inlagrad mellan lerskiffrar. I England
tillhör denna bildning stenkolsformationen. I Sverige finns
den i Skåne, dock ej i brytvärd mängd.
Förekommer malmen inbäddad i kristalliniska berg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
