- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
175

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vattnens och luftens kemi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175
ning och vid Floridas kust. Men den ojämförligt största
delen utfälles av organismer i havet, såsom koraller,
musslor och pteropoder. I dessas kalkskal eller kalkskelett
avsöndras kristallinisk kolsyrad kalk. Man beräknar att
omkring 2,300 millioner ton kemiskt sediment årligen
avsättas i havet, varav den största delen omkring 1,300
millioner ton utgöras av kalciumkarbonat. De
återstående 1,000 millionerna ton utgöras till en tredjedel av
kiselsyra, som också utfälles av organismer, vidare av
magnesium i form av magnesiumkarbonat, som avsättes till
en mängd av omkring 280 millioner ton. Kali utfälles
till en mängd av omkring 60 och järnoxid och därmed
närbesläktade oxider ingå till omkring 75 millioner ton.
Resten utgöres av sulfat, som i huvudsak reduceras till
svavelmetaller.
Kolsyrehalten i havsvattnet ändrar sig med djupet.
Vid ytan uppgår den till omkring 43 milligram pr liter,
och sjunker sedan hastigt, så att den på 50 meters djup
är endast 34 milligram. Vid bottnen under större
havsdjup når den ett belopp av 47 milligram pr liter. En följd
av denna tillväxt i kolsyrehalt från de övre skikten, där
den starka produktionen av organiskt liv äger rum, till de
djupare, genom vilka kalkskalen från de döda
organismerna falla, är att dessa småningom upplösas under sitt
sjunkande. Sålunda finner man icke kalkskal efter pteropoder
på mer än 3,000 meters djup, medan de mera
motståndskraftiga globigerinaskalen kunna anträffas ännu 5,000
meter under havsytan. Härmed sammanhänger att
kalkhalten på havsbottnen minskas med stigande djup. Medan
den på djup under 900 meter uppgår till ej mindre än 86
procent, är den på 4,000 meters djup 47 procent,
varefter den hastigt avtar, så att den på 5,000 meters djup
uppgår till endast 17 procent och under 6,000 meter är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free