- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
201

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Energikällor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201
dast en mycket ringa bråkdel av detta värme omvandlas
till arbete så skall det vara tillräckligt att täcka världens
energibehov huru kraftigt man än kunde föreställa sig att
detsamma skulle tilltaga. Det är därför ej underligt att
man sökt lösa det stora problemet om solvärmets direkta
tillgodogörande för produktion av mekaniskt arbete.
De för en dylik omvandling av solvärme avsedda
maskinerna kallas solmaskiner. Då de utan tvivel skola vara
mänsklighetens viktigaste hjälpmedel i framtiden, torde
en redogörelse för de solmaskiner som hittills
konstruerats erbjuda ett icke obetydligt intresse, oaktat deras
praktiska användning ännu är ganska obetydlig.
Redan antikens ingenjörer såsom Euklides,
Archimedes och särskilt Hero från Alexandria ha i sina
skrifter omnämnt möjligheten att använda solvärmet
såsom drivkraft. De första försök att bygga en maskin,
avsedd att alstra drivkraft av solvärme, härröra från
Mouchot, som uppställde en dylik försöksmaskin i Algier
år 1860. Den bestod helt enkelt av en stor koppartratt,
som på insidan var försilvrad. När trattens axel
inriktades mot solen, återkastades dess strålar, som träffade
trattens vägg, alla mot trattens axel, vilken också var
axeln till en liten svärtad cylindrisk ångpanna, som
sålunda upphettades. Den gav 3,1 kilogram ånga av
atmosfärstryck i timmen och utvecklade en arbetsförmåga
av en niondels hästkraft. Den i tratten, vars öppning
hade en diameter av 2,2 meter, infallande strålningen
beräknades motsvara 3,6 hästkrafter. Maskinen hade
således en effektivitet av omkring tre procent. Detta
resultat var föga tillfredsställande. Detta berodde likväl
huvudsakligen på att dåtidens ångmaskiner vanligen endast
hade en effektivitet av omkring sex procent, och denna
effektivitet är desto mindre ju mindre ångmaskinen är.
Nutida ångmaskiner borde ge trefaldigt bättre resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free