- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
204

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Energikällor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204
väderkvarnar. I Amerika äro vindmotorer
synnerligen vanliga. De hava merendels en sådan form, att
vingarna ligga tätt bredvid varandra, så att de
uppfånga vinden utefter en cirkelformad yta. Även hos oss är
denna modell ganska utbredd. Enligt amerikanska
uppgifter beräknas vingytan pr hästkraft till 16
kvadratmeter. En vindmotor av amerikansk modell och 6,5
meters vinglängd skulle kunna leverera omkring 8
hästkrafter och draga en kostnad av 7,200 kr. (1913).
Vindmotorerna äro naturligtvis av stort värde i trakter där
en ej allt för häftig vind tämligen regelbundet kan
påräknas. Detta äger rum i slättländer och vid kusten.
På våra trakter torde tillräcklig vindstyrka förefinnas
under ungefär en tredjedel av tiden, så att vindmotorn
står stilla dubbelt så länge som den är i drift. Särskilt
är ju Danmark bekant därför att barometerminima ofta
taga vägen över detta land och vindmotorproblemet har
där ådragit sig stor uppmärksamhet, särskilt som
Danmark saknar såväl stenkol som nämnvärda mängder
vattenkraft. Den bekante danske fysikern,
folkshögskoleläraren Poul La Cour ägnade mycket arbete åt denna
fråga. Han konstruerade mekaniska anordningar, så
kallade kratostater, för att jämna ut de svajningar i
drivhastigheten, som förorsakas av vindens nästan
ständigt växlande styrka. För att magasinera kraft till tider
av vindstilla lät han koppla dynamomaskiner på
drivhjulets axel och med hjälp av dessa laddade han
ackumulatorer eller sönderdelade han vatten i väte och syre,
vilka
sedan kunde användas för förbränning. Så sinnrika dessa
anordningar än voro, lyckades det ej att införa
vindmotorn till bruk i stordrift. Kostnaderna äro allt för stora
för att vindmotorerna skulle kunna med framgång tävla
med ångmotorer så länge prisen på stenkol ej äro högre
än de voro före krigsutbrottet. När stenkolen en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free