- Project Runeberg -  Kemien och det moderna livet /
227

(1919) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Elektriciteten och kemien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227
volt, medan det observerade värdet är 1,096. På samma
sätt finner man för blyackumulatorn värdet 43,500:
23,070 eller 1,886 volt, medan det verkliga värdet är
mellan 1,9 och 2 volt. Man har sedan funnit att skillnaden
beror därpå att i bly-ackumulatorerna användes en mera
koncentrerad svavelsyra än den som av Thomsen
begagnades, då han uppmätte värmeutvecklingen vid
omvandling av bly och blysuperoxid till blysulfat och vatten.
Överensstämmelsen är i alla händelser tillfredsställande.
Emellertid visar detta sig icke alltid vara fallet. En
noggrannare undersökning av Helmholtz ådagalade att hans
ryssnämnda beräkning ger riktiga resultat endast för
sådana element som ej ändra sin elektromotoriska kraft med
temperaturen. Detta är nära nog riktigt för
daniell-element och blyackumulatorer. I andra fall är
överensstämmelsen mindre god. Men Helmholtz visade också vilken
korrektion bör anbringas på grund av sagda
temperaturinflytande, och de sålunda utförda beräkningarna stå i
fullkomlig överensstämmelse med erfarenheten.
I praktiken använde man förr huvudsakligen
Bunsens element med salpetersyra. Dessa ha den
olägenheten att de utveckla hälsovådliga nitrösa gaser. Man
har därför övergivit dem och använder nu nästan
uteslutande ackumulatorer. Dessa laddas med hjälp av
dynamomaskiner. Vid laddningen tillföres en viss mängd
energi, vid urladdningen återfår man en del av
densamma. En del går alltid förlorad, och denna är större
vid snabb urladdning än vid långsammare utnyttjande.
Vid en urladdningstid om 10 à 12 timmar kommer man
till en verkningsgrad av omkring 83 procent, d. v. s. 17
procent av energien gå förlorade. Man kan då fråga sig,
varför man ej hellre direkt begagnar den energi som
införes i ackumulatorn vid laddningen. Detta beror
därpå att förbrukningen av elektricitet är mycket olika un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 27 00:14:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kemien/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free