Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kemiska processers förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
återkomma, av molekyler, sammansatta enligt formeln
I. Med andra ord molekylerna bestå under dessa
betingelser av två atomer, vilket motsvarar en gastäthet
som är 8,8 gånger så stor som luftens under samma
tryck och temperatur. Däremot uppgår vid 1,500 °
gastätheten endast till omkring hälften, d. v. s. 4,4 gånger
luftens, antydande att jodmolekylerna genom
temperaturstegringens inflytande sönderfallit uti enkla atomer, I.
Detta beräknas enligt den för den teoretiska kemien
grundläggande satsen av Avogadro (1811) att
gastätheten är proportionell mot molekylarvikten. Gastätheten
8,8 motsvarar nämligen en molekylarvikt 254, eftersom
luftens medelmolekylarvikt är 28,9 och 8,8X28,9=254,
som är dubbelt så mycket som jodens atomvikt 127. Såsom
ovan sagts äro således jodens molekyler vid temperaturer
av omkring 700, då dess gastäthet är 8,8 gånger luftens,
dubbelt så tunga som dess atomer, det vill säga en
jodmolekyl består vid denna temperatur av två jodatomer.
Över 1,500 °, då jodens gastäthet är endast 4,4 äro
jodmolekylerna fullkomligt sönderfallna i enklare jodatomer.
För att vara riktigt noggranna, vilja vi anmärka att
den vid 1,500° och 0,1 atmosfärs tryck av Crafts och
Meyer observerade gastätheten hos jod var något större
än det angivna talet nämligen 4,48, vilket
antyder att två procent av jodmolekylerna fortfarande voro
osönderdelade. Dissociationsgraden var således 98
procent. Vid ett tryck av 0,3 atmosfärer fingo de ett ännu
högre värde på gastätheten nämligen 4,61, motsvarande
en dissociationsgrad av 93,5 procent, d. v. s. 6,5 procent
av jodmolekylerna voro osönderdelade motsvarande
formeln I2.
Denna undersökning av Meyer och Crafts väckte med
rätta på sin tid det största uppseende. Kemisterna voro
nämligen på den tiden mycket obenägna att antaga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
