Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrikulturkemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albuminat, saltartade
föreningar af ägghviteämnen och baser.
På senare tider har man med
albuminat börjat förstå ägghvitartade
ämnen i allmänhet.
Aldehyd (sammandraget af
alcohol dehydrogenatus), en 1821 af
Doebereiner upptäckt
oxidatinosprodukt af alkohol, uppkommer
genom många oxidationsmedels
inverkan på alkohol, CH3 CH2 OH,
som dervid förlorar i 2 atomer väte,
hvilka med syre bilda vatten,
hvarefter aldehyd, eller CH3 CHO,
återstår. Aldehyd är en färglös, lätt
(eg. v. 0,80), flyktig (kpt 21°) vätska
med genomträngande lukt, kan i
alla förhållanden blandas med
vatten, brinner med lysande låga,
reagerar neutralt och syrsattes lätt till
ättiksyra, CH8 CO2 H. Den är ett
kraftigt reduktionsmedel och
fäller ur ammoniakalisk silfverlösning
silfver i form af en tunn speglande
hinna, hvarför den begagnas till
försilfring af spegelglas. För öfrigt
användes den uti tjärfärgindustrien.
Den erhålles derigenom att man
destillerar utspädd alkohol tillsammans
med kaliumdikromat och
svafvelsyra. Aldehyd förekommer i
fördropparna vid spritdestillation.
Deraf tillverkas genom fraktionerad
destillation den mesta i handeln
förekommande aldehyd.
Aldehyder bilda en klass
organiska ämnen, till sammansättningen
analoga med den vanliga aldehyden,
således RCHO, hvarvid R
utmärker en alkoholradikal. Flere
sådana förekomma i naturen
färdigbildade, t. ex. kanelaldehyd i
kanelolja, valeral i Valeriana och
salicylaldehyd, C6 H4 (OH) CHO,
i spiræaolja. Äfven
bittermandelolja, C6 H5 CHO, är en aldehyd.
Aldehyderna utmärkas af sin stora
benägenhet att syrsättas, hvarigenom
de bilda organiska syror, samt att
med ammoniak och med surt
svafvelsyrligt natron gifva
kristalliserande föreningar. I allmänhet äro
de mycket föränderliga ämnen och
gifva upphof till en stor mängd
derivat.
Aldekydgrönt. Se Tjärfärger.
Alemblcus, hjälm på
destillationskärl.
Algarotpulver. Se
Antimonklorid.
Alizarin (af turkiska alizari,
krapp), krapprotens röda färgämne,
dioxiantrakinon, C14 H6 O2(OH)2,
först framstäldt ur krapp 1826 af
Robiquet och Colin, syntetiskt ur
kolvätet antracen 1868 af Græbe
och Liebermann. Det tillverkas af
antracen, som genom
oxidationsmedel, kaliumdikromat och
svafvelsyra, först syrsättes till antrakinon,
hvarefter antrakinonen löses i
rykande svafvelsyra, då allt efter
temperaturen antrakinonmono- eller
disulfonsyra bildas. Dessa syrors
natriumsalter smältas sedan med
kaustikt natron, hvarvid alizarin och
svafvelsyrligt salt bildas. Smältan
utlakas med vatten, och lösningen
fälles med svafvelsyra, hvarvid
alizarin, under utveckling af
svafvelsyrlighet, utfälles i orangefärgade
flockar, hvilka samlas på filtrum
och utpressas. Alizarin för
färgerier kommer i degform uti handeln.
Rent alizarin bildar mönjeröda
kristallnålar, nästan olösliga i vatten,
med intensivt violett färg lösliga i
alkalier. Lösningen ger med
lerjordssalter en rosenröd fällning
(krapplack), med järnsalter en
violett. Alizarin har stor användning
i färgerier och tryckerier, till
frambringande af äkta röda och violetta
färger. Antalet alizarinfabriker
uppgick 1876 till 15, hvaraf 12 i
Tyskland, och tillverkningen uppgick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
