Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atmosfer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Atom
syre ger flere oxider, hvilkas
syrehalter, beräknade på samma mängd
af grundämnet, förhålla sig som1,
l’/2, 2, 2’/2, 3, har man all
anledning antaga att oxidernas formler
arg RO, R2Oa, RO2, K2O5, RO3.
• -• 2. Om en syra och en bas, bägge
tänkta som anhydrider, förenas till
ett neutralt salt, anger förhållandet
mellan .syrehalten i syran och basen
(inättningskapaciteten) antalet
syreatomer i isyran. Om således i
blysulfat, tänkt som sammansatt af
svafvelsyra och blyoxid,
svafvelsyrans syrehalt förhåller sig till
blyoxidens" som 3:1, innehåller
svafvelsyran tre atomer syre.
3. Isomorfien, under antagandet
att isornorfa ämnen hafva likartad
atomistisk sammansättning.
Emedan t: ex. lerjord är isomorf med
järnoxid, och denna senare är
Fe2O3, på den grund att de
syrehalter i järnoxidulen och järnoxiden,
som äro förenade med samma mängd
järn, förhålla sig som 1 : l’/2, måste
lerjordens formel antagas vara Al 2O 3.
4. Specifika värmet. Enligt
Du-longs och Petits lag är produkten
af grundämnenas specifika värme
och atomvigterna i många fall
omkring 6,4, hvarför specifika värmet
ofta blir ett vigtigt medel att
verifiera atomvigterna.
Om dylika skäl icke förefinnas
för antagandet af en annan formel,
för en oxid, anser man enklast att
teckna den R O, enligt hvilken
atomvigten blir den vigtsmängd, som
förenas med 100 del. syre.
Berzelius, som till jämförelsetal
for atomvigterna antog O = 100,
leddes till det oriktiga antagandet
att de mängder väte, klor o. s. v.,
som i vatten, ..H2O,
underklorsyr-lighet, C12O, o. s. v. äro förenade
med en atom syre, äro de minsta
möjliga, med hvilka dessa ämnen
kunna uppträda kemiskt verksamma
eller ing$, i föreningar, d. v. s. att
dessa grundämnen alltid förekomma
som dubbelatomer, hvilket för
korthetens skull tecknades med. ett
horisontalstreck öfver tecknet: -øl = 2C1,
N- = 2N, U =2H o. s. v. För
dessa ämnen blef således en bestämd
skilnad mellan atom vigten (H — 6,25,
Cl = 221,6 o. s. v.) och
förenings-vigterna (H =_ 12,6; Gl = 443,2 o.
s. v.), men ej så för öfriga element,
t. ex. syre, svafvel,. kol O, S, C
o. s. v. Liksom vattnet skrefs HO
(i st. f. H2O), tecknades klorväte
HCl (i st. f. H2C12).
Dalton fäste intet afseende vid
volymförhållandena och antog
derför för vattnet den möjligast enkla
formeln H O, enligt hvilken vattnet
består af en at. väte och en at. syre.
Då han derjämte antog till enhet
för atomvigterna vätets, som ar minst,
blefvo at.v. för väte och för syre
1 och 8. För honom blef derför
ingen skilnad mellan at.v. och
föreningsvigt.
Andra åter ansågo från början
onödigt att taga de tänkta
atomerna med i beräkningen och
begagnade derför i st. f. atomvigt
uttrycket eqvivalentvigtj först föreslaget
1814 ~af Wollaston såsom
uteslutande hvarje hypotes och endast
angifvande de experimentelt funna
föreningsvigterna. Berzelius, som
under en lång följd af år arbetat
på föreningsvigternas bestämmande,
vidhöll oryggligt de i tecknen för
väte, klor, qväfve o. s. v. angifna
volymatomerna. Andra kemister
deremot funno de strukna tecknen
besvärliga (Liebig 1839, Gmelin
1843), och man återgick genom
borttagande af dubbelatomstrecken allt
allmännare till ec^vivalenttecknen
HO, H = l och 0 = 8. Bestämda
protester häremot framträdde 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
