Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosfit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F o sforbrons—Fosfor salt
121
ångor, som lukta af och innehålla
ozon samt i mörkret utbreda ett
blåaktigt ljus. Vid 40° tändes fosforn
och brinner med hvit, starkt lysande
låga, som utstöter tjocka hvita
rökmoln af fosforsyreanhydrid. Den
är olöslig i vatten, blir vid längre
tids förvaring deri på ytan ojämn
och hvit, i ljuset rödaktig. Den
löses lätt i kolsvafla (denna lösning
tändes i luften, om den uthälles),
mindre lätt deremot i benzol och
terpentinolja. Den är ett farligt
gift; symptomen äro plågor i
maggropen, kräkningar af massor som
lukta af fosfor och lysa i mörkret,
mattighet samt död efter några
timmar eller dagar. Dödlig dosis 0,i gr.
Kronisk förgiftning yppar sig hos
arbetare vid fosforfabriker eller
tändsticksfabriker och visar sig i
förstöring af underkäksbenet
(fosfor-nekros). Om fosfor uti slutet kärl
upphettas till 240—250°, bildas en
ny allotropisk modifikation, den
röda fosforn, upptäckt 1845 af
Schrötter, ofta, men orätt, benämd
amorf fosfor. Den är ett mörkrödt,
luktlöst, i kolsvafla olösligt pulver.
Den är hvarken giftig eller
eldfängd, och antändningstemperaturen
är först 240°. Vid upphettning till
260° förvandlas den röda
modifikationen till ånga, som genom afkylning
afsätter vanlig fosfor. Den röda
modifikationen bildas af den gula
under värmeförlust, som minst
uppgår till 10,000 kalorier för hvarje
atom (31) fosfor. Såväl den gula
som den röda fosforn har fått stor
användning i tändsticksindustrien.
Fosforns atom vigt, som tecknas
P, är 31. I kemiskt hänseende
står fosforn otvifvelaktigt arseniken
närmast, men liknar äfven ganska
mycket qväfvet. Liksom dessa
bägge element är den ett tre- till
fem-atomigt element. I förening med
väte ger den en gasformig
förening, PHg, analog med ammoniak,
NH3.
Priset på fosfor är 4,7o kr. pr
kilo (gul), 6,90 kr. pr kilo (röd).
Fosfor tillverkas i en fabrik i
England (Albright and Wilson i
Old-burg, vid Birmingham), en vid
Lyon (Coignet fréres) och en i
Filadelfia. Årsproduktion 3,267,500
kilo. Import till Sverge 58,400
kilo, export 1,971 kilo. —
Angående fabrikationen af
fosfortändstickor se kungl, förordn, af d.
18 febr. 1870.
Fosforbrons, en af Kiinsel 1871
uppfunnen legering af koppar, tenn
och fosfor, har på senare tider fått
stor användning till maskindelar,
patronhylsor, statyer m. m. Den
öfverträffar vanlig brons, genom sin
större fasthet, elasticitet och
hårdhet äfvensom flytbarhet i smält
tillstånd. Fosforbrons innehåller 5—15
% tenn och 0,25—2,5 % fosfor.
Fosformetaller, föreningar
mellan fosfor och metaller, äro ofta
metallglänsande. Fosforjärn
förekommer ibland i järn och gör detta
kallbräckt; fosfornickeljärn
(schrei-bersit) finnes i meteorjärn;
fosfQr-tenn användes till legeringar
(fosforbrons).
Fosforsalt, surt
natrium-ammoni-umfosfat, Na.NH4.H.PQ4+4H20,
erhålles derigenom att vanligt
natriumfosfat och salmiak upplösas i
vatten och kristalliseras. Det bildar
stora, lättlösliga kristaller, som vid
upphettning förlora vatten och
ammoniak. Återstoden är en glaslik
massa af natriumfosfat, NaPO3,
som i värme löser de flesta oxider
och dervid ofta antager for de olika
oxiderna egendomliga färger. Detta
förhållande, som beror derpå att
metalloxiden med metafosfatet ger
dubbelsalter af orto- eller pyrofos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
