Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isonitriler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jodsyra—Jordmetaller
173
derar frivilligt eller vid lindrig
vidroring.
Jodsyra, JO2OH, erhålles, om
man kokar jod med högst
koncentrerad, ren salpetersyra och derefter
afdunstar lösningen till
kristallisation. Den kristalliserar i färglösa
taflor, som lätt reduceras, t. ex. af
svavelsyrlighet. Upphettas jodsyra
till 170°, bildas anhydriden J2O5,
som är ett hvitt pulver, hvilket vid
300° sönderdelas i syre och jod.
Jodtinktur, lösning af 1 del jod
i 10 del. sprit, är en brungul
vätska, som användes i medicin och
som reagens på stärkelse.
Jodväte 1. Jodvätesyra, HJ,
uppstår vid inverkan af vatten på
jodfosfor, om röd fosfor sättes till en
blandning af jod och vatten eller
om jodkalium destilleras med
fosforsyra. Det är en färglös, i luften
rykande gas, som starkt retar till
hosta. Det löses lätt i vatten och
ger en mycket sur, i luften rykande,
tung vätska, som måste förvaras i
svarta, väl slutna flaskor, emedan
luftens syre, isynnerhet under
inflytande af solljus, syrsätter
jodvätets väte till vatten, hvarvid jod
frigöres. Jodvätesyra löser jod i
riklig mängd. Den användes i den
organiska kemien som ett kraftigt
reduktionsmedel. Syrans halt af
jodväte ses af egentliga vigten enligt
följande tabell:
% Eg. v. % Eg. v.
5 1,045 35 1,361
10 1,091 40 1,438
15 1,138 45 1,588
20 1,187 50 1,650
25 1,289 52 1,700
30 1,996
Jordarter. Alkemisterna och de
gamle kemisterna förstodo med
jordarter i allmänhet eldbeständiga, i
vatten olösliga, oftast amorfa ämnen.
Namnet fick sedan vidsträcktare be-
märkelse. Så kallades salt af Beeher
jord som kan förglasas, »vitreseibel
jord», svafvel »bränbar jord»,
qvicksilfver »merkurialiskjord.» Ståhl
ansåg jordarterna såsom föreningar af
någon »urjord» med syror och
bränbar jord. Lavoisier visade att
»metallkalkerna» äro föreningar af
metaller och syre, och sedan Davy
1807 sönderdelat alkalierna, kunde
man ej längre betvifla att de öfriga
jordarterna, lerjord, kalkjord,
tungjord (baryt) och bitterjord, äfven
voro oxider. Dessa jordarter delades
i tvänne grupper, de alkaliska
jordarterna, oxiderna eller Try drat en af
kalcium, barium, strontium och
magnesium, samt de egentliga
jordar-ternoj, oxiderna af jordmetallerna.
De alkaliska jordarterna utmärkas
deraf att de äro starkt basiska
oxider, hvilkas lösliga salter icke fällas
af svafvelväte och svafvelammonium,
men väl (dock icke
magnesiumsalterna vid närvaro af
ammoniaksalter) af ammoniumkarbonat. De bilda
till följd deraf en särskild analytisk
grupp.
Jordharts, Asfalt (se d. o.).
Jordmandelolja, fet olja, som
prässas af fröna till leguminosen
Arachis esculenta (50 %), inhemsk
i Indien och odlad i södra
Frankrike. Oljan är nästan färglös och
luktlös, har angenäm smak, eg. v.
0,9i6, stelnar vid — 3° och
användes som matolja.
Jordmetaller, en grupp af
metalliska grundämnen, som utmärkas
af stor frändskap till syre, hvarför
deras oxider, jordarterna, icke kunna
reduceras med kol eller vätgas.
De hafva deremot föga frändskap
till svafvel, och till följd deraf
fäller svafvelammonium ur salterna
hydrat, men icke svafvelmetall. Till
cyan hafva dessa metaller äfvenledes
ringa frändskap. Cyankalium fäller
i-riWfrfr-.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
