Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaviar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemiskt elddon—Keramik
203
berichte ilber die fortschritte der
rei-nen, pharmaceutischen und
technischen chemie, grundades af Liebig
och Kopp 1847 och hafva sedan
dess fortsatts under olika
redaktörer. Särskildt för kemisk
teknologi hafva årsberättelser sedan 1855
utgifvits af Wagner. Med tillhjälp
af dessa årsberättelser, som alltid
innehålla hänvisningar till källorna,
och deras register är det
synnerligen lätt att erhålla fullständiga
uppgifter om originalliteraturen i
hvilket område som hälst af
vetenskapen. Vigtiga i detta hänseende
äro ock de stora encyklopedierna:
H. Watts, Dictionary of chemistry
(1863 o. f.), A. Wurtz,
Diction-naire de chimie puré et appliquée
(1869), Fehling, Neues
handwör-terbuch der chemie (1874 o. f.),
Gmelin-Kraut’s Handbuch der
an-organisehen chemie (börjad 1871) och
Beilstein’s Handbuch der
organi-schen chemie (1883).
Ben kemiska läroboksliteraturen
är synnerligen stor, och vi ega på
svenska ett antal nyare läroböcker
af Blomstrand, Cleve, Keyser m. fl.
Till läroböcker i speciella grenar af
kemien höra: von Post,
Grundlinier till åkerbrukskemien (1877),
och Hammarsten, Lärobok i
fysiologisk kemi (1883). Vigtigare
arbeten i kemisk teknologi äro:
Bolley, Handbuch der chemischen
teknologie, Muspratt, Theoretische,
prak-tische und analytische chemie, af
Bruno Kerl och F. Stohmann
bearbetad under titeln JEncyclopedische
handbuch der technischen chemie
(3:dje uppl. 1874 — 1880), samt
Wagner, Handbuch der chemischen
technologie (1880). Jfr Analys och
Närings ämn en.
Kemiskt elddon. Se Elddon.
Keramik, lervaruteknologi.
Lervaror äro af tvänne hufvudgrupper:
1. med porös massa och 2. med
förglasad eller halfsmält massa.
Bägge grupperna innehålla en mängd
underafdelningar:
I. med porös massa:
a. oglaserade gröfre lervaror:
tegel, krukmakaregods och terra cotta;
b. glaseradt krukmakaregods;
c. vanlig fajans och kakel;
d. fin fajans 1. oäkta porslin;
II. med halfsmält massa:
a. stengods;
b. benäkta 1. engelskt porslin;
c. fältspatäkta 1. hårdt porslin,
franskt, tyskt, kinesiskt porslin.
Kåämnena utgöras af leror af
olika slag, renhet och eldfasthet,
hvilkas plasticitet och förhållande
vid högre temperaturer förändras
genom tillblandningar af qvarts,
fältspat o. d. Till simplare gods
användes vanlig lera, som renas
från inblandade stenar o. d.,
blandas med en passande mängd sand
samt formas och brännes. Emedan
lerorna äro järnhaltiga, blir teglet
vid bränning vid fullt lufttillträde
rödt af järnoxid. Järnfattigare
leror lemna gult tegel. Om vid
slutet af bränningen af järnhaltiga
tegel ugnen (genom minskning af
draget) fylles med reducerande
gaser, öfvergår järnoxiden på ytan till
oxidul, som lätt med lerans
beståndsdelar smälter tillsammans till
en blåaktig glasyr. Krukmakaregods
tillverkas af samma slags leror som
tegel samt formas med tillhjälp af
drejskifva och chabloner eller i
gipsformar. Skola pjeserna glaseras,
öfversiktas de före bränningen med
en blandning af glete och sand och
brännas i en flamugn, hvarvid
bly-silikat uppstår och bildar glasyren.
Den vanliga fajansen tillverkas af
slammade märgelleror, som blifvit
uppblandade med qvarts- eller
fältspatpulver. Pjeserna formas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
