Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keramik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Keratin—Kinin
céramique» (1857), Bruno Kerl,
»Handbueh der gesammten
thon-waarenindustrie» (1879), och
»Uppfinningarnas bok», IV s. 337—432
(af Almström).
Keratin, Hornämne, kallas den
substans, af hvilken öfverhuden och
dess bihang, hår, horn, naglar,
klöfvar, sköldpadd, fiskben, fjäder o. d.
bestå. Äfven ägghinnan i hönsägg
tyckes bestå af samma ämne.
Keratin, som till sammansättningen
nära sluter sig till
ägghvitekropparna, innehåller en ej obetydlig
mängd svafvel (0,74—5,o %), som
är tämligen löst bundet, så att det
kan till största delen aflägsnas
genom långvarig kokning med vatten.
Keratin är amorft samt olösligt i
vatten, alkohol och eter, men vid
upphettning med vatten vid 150°—
200° löses det till en vätska, som
ej innehåller lim. Vid upphettning
smälter keratin samt tändes och
brinner med lysande låga.
Sönderdelningsprodukterna af keratin äro till
en del desamma som
ägghviteämnenas. Keratinväfnader färgas svarta,
om de behandlas med lösningar af
blyoxid i alkali, emedan dervid
bildas svafvelbly.
Kermes. Se Antimonsulfider.
Kerosén, en af kolväten
bestående blandning, som erhålles af
bergolja och användes som
maskinsmörja. Kpt 250°—300ö.
Ketön. Se Acetoner.
Kimrök, sot, som erhålles genom
ofullständig förbränning af hartsrik
ved, affall vid beckberedning o. d.
Röken inledes i stora rökkamrar,
der sotet afsätter sig. Kimrök
utgöres hufvudsakligen af kol, men
innehåller alltid tjärar tade
inblandningar, hvarför den icke fuktas af
vatten. Den användes till svart
målarefärg, till blanksmörja,
trycksvärta o. d. — Sverges import upp-
går till 8,103 kilo och exporten till
346,312 kilo.
Kinasyra, C6 H7 (0H)4CO2 H,
förekommer till 5—8 % i
kina-bark, bunden vid kalk och
alkaloider, i blåbärsris och i kaffebönor.
Den bildar lättlösliga, färglösa
kristaller, som med oxidationsmedel
gifva kinon.
Kinin, en i kinabark (i
medeltal till 2 %) förekommande alkaloid,
C20H24N2O2, som utgör nämda
drogs verksamma beståndsdel.
Kinin är färglöst, har intensivt bitter
smak och löser sig föga i vatten,
men lätt i alkohol och eter. Med
syror ger kinin salter, af hvilka
flere användas i medicin. Af dem
är det svafvelsyrade saltet, kalladt
kinasalt, Vigtigast. Detta salt,
2CaoH NaO9, SHaO4 + 8H O,
bildar långa silkesglänsande nålar,
hvilkas lösning i vatten utmärkes
af en vacker blå fluorescens. Det
löses i 30 del. kokande och 770
del. kallt vatten samt i 120 del.
alkohol. Löses saltet i ättiksyra
och tillsättes jod, erhållas kristaller,
som utmärkas af en präktig,
mörkgrön, metallisk glans och af
förmåga att polarisera ljus, hvarför de
användas i polarisationsapparater.
Dessa kristaller af jodkininsulfat
benämnas her apatit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
