Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Klormetyl—Kloroftrll
äro fasta och kristalliserbara eller
flyktiga, i luften rykande vätskor
(antimonklorid, tennklorid m. fl.)
och lösliga i vatten, utom klorsilfver
och qvicksilfverklorur, som äro
olösliga i vatten och syror.
Koppar-klorur och klorbly äro svårlösliga
i vatten. Klorider af negativa
metaller, t. ex. antimon, titan och
tenn, sönderdelas af vatten, så att
klorvätesyra och basiska klorider
eller hydrat bildas. De positiva
metallernas klorider lösas deremot
i vatten utan sönderdelning. De
flesta klormetaller smälta vid
upphettning och förflyktigas mer eller
mindre lätt. Klorsilfver är icke
flyktigt, klorbly föga flyktigt.
Basiska klorider äro på en gång
hydrat och klorider, eller innehålla en
metall, som binder på en gång klor
och hydroxyl. De äro vanligen
olösliga fällningar. Sura klorider äro
föreningar af klorider med
klorvätesyra, t. ex. sur guldklorid Au Cl3, HCl
och sur platinaklorid PtCl4,2HCl.
De förhålla sig som verkliga
vätesyror, kunna byta ut väte mot
metaller och bilda dubbelsalter. Så
ger t. ex. sur platinaklorid med kali
kaliumplatinaklorid PtCl2(Cl2 K)2,
motsvarande t. ex. kiselfluorkalium
Si Fl2 (Fl2 K)2. Klorider utmärkas
deraf att deras lösningar gifva med
silfversalter en hvit, ostlik, i vatten
och syror olöslig fällning af
klorsilfver, Ag Cl, som lätt löses i
ammoniak.
Klorens föreningar med organiska
radikaler, eller de organiska
klori-derna, motsvara, alkoholer eller
syror. De förra, eller de positiva
klo-riderna, kloretrarnä, äro beständiga
kroppar, som ej sönderdelas af
vatten och med silfversalter först vid
upphettning, stundom ej ens då,
gifva klorsilfver. De klorider, som
motsvara syrorna eller de negativa
kloridema, sönderdelas i allmänhet
mycket lätt af vatten, hvarvid
klorväte och syror bildas.
Sulfonsyror-nas klorider äro dock ganska
beständiga mot vatten.
Klormetyl. Se Metylklorid.
Klornatrium. Se Koksalt.
Klor nätron. Se
Natriumhypoklorit.
Klorofo’rm, CC18 H, erhålles
genom destillation af alkohol med
klorkalk eller genom kloralhydrats
uppvärmning med en tredubbel vigt
natronlut af l,i eg. v,, hvarvid
kloroform afskiljer sig som en olja,
hvilken renas genom destillation.
Kloroformen är en färglös vätska af
1,525 eg. v. Kpt 61°. Den
utmärkes af en sötaktig, eterisk lukt och
brännande smak, kan endast med
svårighet antändas samt löses i 200
del. vatten, i alla förhållanden i
alkohol och i eter. Kloroformen har
neutral reaktion, men under
förvaring, särdeles i ljuset, sönderdelas
den och blir sur af klorväte. Den
är ett utmärkt lösningsmedel för
harts, fett, guttaperka, kautsjuk,
alkaloider m. m. Kloroform, som
upptäcktes 1831 af Liebig,
användes som anestetiskt medel (Simpson
1848) vid operationer. Priset är
260 kr. pr 100 kilo.
Klorofyll, Bladgrönt, det i
växternas gröna delar förekommande,
ännu högst ofullkomligt kända
färgämnet. Det finnes endast i
sådana växtdelar, som kunna
assimilera kolsyra. Äkta parasiter, som
lefva af andra växters näringssafter,
och bleka, klorotiska växter, som
utvecklats i mörkret, sakna
klorofyll. Häraf kan man sluta att detta
färgämne står i närmaste samband
med assimilationen, men den roll
det dervid spelar är icke fullt säT
kert bekant. Enligt Pringsheims
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
