Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Murexid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Mysk—Mättningskapacitet
kolsyregas, och om man, sedan
gasutvecklingen slutat, späder med
vatten och destillerar, erhåller man ett
destillat af utspädd myrsyra. Detta
neutraliseras med soda, lösningen
afdunstas till ringa volym, och
återstoden destilleras med svafvelsyra.
Myrsyran är en färglös, vid —■ 1°
stelnande, skarpt sur vätska af 1,235
eg.v., kokar vid 105° samt kan i
alla förhållanden blandas med
vatten och alkohol. Den har en
egendomlig, stickande lukt, är starkt
(antiseptisk och ger med baser
salter, som kallas formiat. Myrsyran
oxideras mycket lätt till vatten och
kolsyra och är derför ett
reduktionsmedel samt fäller qvicksilfver och
adla metaller ur deras salters
lösningar. Metyletern, som erhålles
genom destillation af natriumformiat,
svafvelsyra och alkohol, är en af
arrak* luktande vätska, som
användes vid tillverkning af konstgjord
arrak..
Mysk, innehållet i en särskild säck,
som hos det i Hög-Asien inhemska
. myskdjuret, Mosehus moschiferus,
befinner sig mellan honans nafvel och
könsorgan. Mysken har
konsistensen af en salva eller är efter
torkning fast och rödbrun eller
svart-brun. Dess lukt är ytterst
intensiv, minskas genom uttorkning, men
framträder efter fuktning.
Analysen har ådagalagt i mysk
förekomsten af fett, kolesterin, salter m. m.,
men det luktande ämnet har icke
kunnat isoleras, så att man ej
känner något om dess natur. Mysk
användes i medicin, såsom ett
stimulerande medel, och för
tillverkning af parfymer. — Om konstgjord
mysk se Bärnstensolja.
Märgel; naturlig blandning af
lera och kalciumkarbonat.
Mäsk. Se Bränvin.
Mässing, Gul metall* en af de
längst bekanta och använda lege*
ringarna, består af koppar och zink.
Koppar och zink kunna i alla
förhållanden sammansmältas, men man
använder endast legeringar med i
medeltal 30 % zink. Ju större
kopparhalten är, dess rÖdaktigare
är färgen, och dess tänjbarare
legeringen. Större mängder zink göra
legeringen ljusare till fårgen.
Mässing kan i köld smidas, valsas och
dragas till tråd, men får i värme
lätt sprickor. En i värme Smidbar
legering kan erhållas af 40 % zink
och 60 % koppar. Mässing harr
utom en behagligare färg och större
prisbillighet, framför kopparn det
företrädet, att den icke så lätt
oxideras, har större hårdhet, lägre
smältpunkt, är i smält tillstånd mer
tunn-flytande och blir vid stelnandet ej
fylld af blåsor. En tillsats af 1—2
% bly gör legeringen lättare att
bearbeta genom svarfning och
fil-ning. Analyser af olika mässings*
sorter ha lemnat
koppar
60,66
63,70
64,60
70,1
71,89,
zink.__
36,88
33,&o
33,70
29,9
27,ea
tenn...
1,35
2,50
0,24
—
—
bly ...
–-
0,30
1,40
■ —
0,85
Mätta (saturera) betyder dels.
neutralisera en syra med en bas och
tvärtom, dels låta ett lösningsmedel
upptaga af något ämne så mycket
det förmår lösa, så att en mättad
lösning uppstår.
Mattningskapacitét benämdes
af Berzelius förhållandet mellan
syrehalten i syran och syi ehalten i basen
i neutrala salter, hvilka uppfattades
såsom föreningar af syrors och
basers anhydrider. Om t. ex.
blysulfat anses bestå af blyoxid, PbO,
och svafvelsyreanhydrid, SO3, samt
formuleras PbO, 8O3, är
mättnings-kapäciteten för svafvelsyran ’/3. På»
samma sätt är kolsyrans ’/2, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
