Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qväfve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qväfve—Radikaler
skratt, hvarfor gasen erhållit
namnet lustgas. En vol. vatten lpser
vid 15° 0,78 vol. qväfoxidulgas.
Gasen är icke antändliga men vissa
brinnande kroppar, t. ex. en
trästicka, kunna brinna deri.
Qväfoxidulens anestetiska egenskaper
upptäcktes 1799 af Davy. På
senare tider har man användt
qväf-oxidul som anesteticum vid
operationer, företrädesvis tandoperationer.
Gasen, som fabriksmässigt tillverkas
i London, komprimeras och
försändes i järnflaskor. Mer än 1 mill.
lit. gas lär årligen användas.
Qväfve, icke metalliskt
grundämne, hvars natur af särskildt
ämne ådagalades 1772 af Rutherford.
Det förekommer allmänt och
ymnigt, dels fritt såsom hufvudsaklig
beståndsdel af atmosferisk luft, dels
bundet i många oorganiska och
organiska kroppar. Det kan
framställas, om luft ledes genom ett med
glödande kopparsvarfspån fyldt rör,
eller om klorgas inledes i kaustik
ammoniak:
4NH3 -f 3C1 = 3NH4C1 + N,
eller ock om man i en gasutveck-
lingsapparat upphettar till kokning
de blandade lösningarna af salmiak
och kaliumnitrit. Det är en färglös,
luktlös och smaklös gas, af eg. v.
0,972, samt kan genom stark
afkylning oeh sammantryckning förtätas
till en färglös vätska. En liter
qväfgas väger vid 0° och 760 millim,
bar. 1,2562 gr. Gasen löses
obetydligt i vatten; 100 vol. vatten lösa
vid 15° endast 1,5 vol. qväfgas.
Qväfgasen är icke bränbar och kan
ej underhålla förbränningen; den är
icke giftig, men verkar vid
inandning i oblandadt tillstånd qväfning.
Den är ytterst indifferent, förenas
direkt endast med några få
grundämnen (bor och silicium). På
omvägar kan qväfvet förenas med
många ämnen till särdeles vigtiga
föreningar: ammoniak, cyan,
salpetersyra o. s. v. I kemiskt
hänseende står qväfvet närmast fosfor
och är i sina föreningar 1-, 2-, 3-,
4- (?) och 5-atomigt. Atomvigten är
14 och tecknas N (af nitrogenium,
eg. salpeterbildare) eller, hos
franska författare, Az (af azote, eg. den
lifsfientlige).
R.
Radikaler kallas atomer eller
atomgrupper, som förekomma i
sammansatta kroppar. Genom Gay
Lussac’s undersökningar öfver cyan
lärde man känna en af kol och
qväfye sammansatt radikal, som i
alla vigtigare förhållanden
öfverensstämmer med galtbildarna. Ampere
visade 1816, att man i ammonium-
salterna kan antaga en af qväfve
och väte sammansatt radikal,
ammonium, som i alla väsentligare
afseenden är analog med metallen
kalium. Läran att de organiska
ämnena äro föreningar af
sammansatta radikaler framgick af Liebigs
och Wöhlers 1832 utförda
undersökningar öfver bittermandelojtja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
