Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Svafvel
ägghvitartade, ingår svafvel som
väsentlig beståndsdel. Det mesta
svaflet är gediget svafvel, som genom
smältningsprocesser blifvit skildt
från åtföljande bergarter. Endast
en mindre del erhålles, såsom hos
oss, som biprodukt vid
svafvelhaltiga malmers röstning eller af
svafvelkis. Detta mineral, Fe S 2,
sönderdelas vid upphettning i svafvel
och enkelt svafveljärn, FeS. Man
upphettar det i koniska rör af
eldfast lera, hvarvid svaflet förflyktigas.
Då emellertid enkelt svafveljärn är
lättsmält och skulle fördärfva
retort-erna, nöjer man sig med att genom
upphettning utdrifva endast 13—14
% svafvel i stället för 26 %,osom
är kisens halfva svafvelhalt.
Återstoden i retörterna upptager syre
ur luften och vittrar till järnsulfat
eller järnvitriol, som alltså erhålles
såsom biprodukt vid
svafvelberedning. Svafvel och kiser innehålla
oftast arsenik,_^selen, tallium m. fl.
föroreningar. Mindre mängder
svafvel erhållas som biprodukt ur
reningsmassorna vid lysgasberedning
och af sodarester.
Rent svafvel bildar en citrongul,
spröd och kristallinisk massa utan
lukt och smak, är oföränderligt i
luften och löses icke i vatten,
mycket obetydligt i alkohol, men
rikligen i kolsvafla, kolväten och
klor-svafvel. Det smälter vid 114° till
en gul vätska, som är tämligen
tunnflytande. Vid högre temp., 200°—
250°, blir den tjockflytande och brun,
men vid ännu högre värmegrad
ånyo tämligen lättflytande. Vid
448° kokar svaflet och förvandlas
till brun svafvelgas, hvars eg. v.
vid 500° är 6,66, men vid 1000°
2,22. Genom hastig afkylning
förtätas svafvelgasen till ett fint,
ljusgult mjöl, kalladt svafvelblomma,
eller till flytande svafvel. Afkyler
man, t. ex. genom kallt vatten,
svafvel nära kokpunkten, stelnar det
till en seg och elastisk massa,
hvilken innehåller en särskild
allatro-pisk modifikation af svafvel, som
är olöslig i kolsvafla. Sådant segt
svafvel lämpar sig väl till
afgjut-ningar, t. ex. af medaljer, och blir
efter någon tid sprödt. Upphettas
svafveli luften, tändes det vid 260°
och brinner med blå, svagt lysande
låga till svavelsyrlighet, som
utmärkes af en egendomlig, stickande
och till hosta retande lukt. Med
många metaller, t. ex. järn och
koppar, förenas svaflet vid upphettning
lätt och under eldfenomen till
sul-furet; med qvicksilfver förenas det
redan vid vanlig temp., om det
rifves tillsammans dermed. Med
saltbildarna förenas svaflet vid vanlig
temp. samt med kol och väte vid
högre temp. Kaustikt kali och
natron lösa svafvel vid kokning,
hvarvid sulf hydrat och
undersvafvelsyr-liga salter bildas.
Svafvel är en dimorf kropp. Om
nämligen smält svafvel långsamt
får stelna, anskjuter det i långa,
sneda prismer af eg. v. 1,96, hvilka
till en början äro genomskinliga,
men snart genom
molekylarförän-dringar bli ogenomskinliga; och om
man låter en lösning af svafvel i
kolsvafla långsamt afdunsta,
erhåller man praktfulla, stora och
genomskinliga romb-oktaedrar af eg. v.
2,056, hvilka icke förändras. Dessa
olika former af svafvel äro olika
allotropiska modifikationer, och det
förut omtalade sega, i kolsvafla icke
lösliga, svaflet bildar en tredje
allo-tropisk form. Äfven i gasform
förekommer svafvel i tvänne
allotropiska former, såsom ofvan*
nämdes. Då svaflets at. v., som
tecknas S (af lat. mlfur)y är 32, kan
man af gastätheten 6,66 vid 5Ö0°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
