Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termokemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Tjärfärger
destillationen egt rum. De utgöras
af blandningar af kolväten, både
flytande och fasta, samt ämnen af
olika art: fenoler, baser, organiska
syror m. m. Jfr Stenkolstjära och
Trätjära.
Tjärfärger benämnas med ett
gemensamt namn alla de många
färgämnen, som, genom kemiska
reaktioner kunna erhållas ur
stenkolstjärans beståndsdelar. Deras
tillverkning utgör i våra dagar en
väldig industri, som är stadd i så
snabb utveckling, att nya
färgämnen eller klasser af färgämnen
nästan hvar vecka upptäckas.
Färgämnen kunna framställas snart sagdt
af alla stenkolstjärans beståndsdelar,
eller af benzol, toluol, fenol,
naftalin och antracen. För att framställa
färgämnen af benzol och toluol,
måste man först förvandla dessa till
nitrobenzol och nitrotoluol, hvilka
sedan reduceras till anilin och
toluidin, af hvilka färgämnena
beredas genom oxidation. För att
underlätta öfversigten af de mänga
färgämnena kan man indela dem i:
anilin- (och toluidin-) färgämnen,
azofargämnen,
fenolfärgämnen y
naftalinfärgämnen och
antraeénfargänanen,
Af dessa grupper hafva redan
antra-eénfargämnena afhandlats i art.
Ali-sarin och Alizarmfärger (se d. o.).
Anilinfårgämnena äro ganska
många till antalet samt i allmänhet
utmärkta genom klara och intensiva,
röda, violetta, blåa, gröna, gula,
bruna och svarta färger. Oftast äro
dessa färgämnen salter af baser,
hvilka för sig äro färglösa eller föga
färgade. Att anilin genom
inverkan af oxidationsmedel ger violett
färgade produkter har varit bekant
ända sedan 1835 (Runge), men det
var först 1856, då Perkin visade
att färgämnet (mauvein) kunde
fästas på tyger, som impulsen gafs
till anilinfärgindustrien. 1858
upptäcktes af Hofmann det praktfulla
färgämnet rosanilin 1. anilinrödtj
hvaraf sedermera en mängd andra
färgämnen erhållits. Detta ämne,
rosanilin, är en bas af sammansätt-
ningen C { p65*?Ha , hvil-
ISfe4}
ken härleder sig från kolvätet
tri-fenylmetan CH(C6H5)3.
Kosanili-net bildas vid inverkan af många
oxidationsmedel på en blandning af
anilin C6H5NH2 och toluidin
C6 H4 CH3 . NH2. I praktiken
begagnas med största fordel
arseniksyra. På senare tider har man
börjat använda äfven nitrobenzol.
Arseniksyran, As2O5, afger syre till
anilin och toluidin samt reduceras
själf till arseniksyrlighet, As2O3.
Man upphettar i en sluten, med
inrättningar för omröring försedd
cylinder ungefår 1,000 kilo
anilin-olja med 1,500 kilo koncentrerad
lösning af arseniksyra (75 %).
Blandningen hålles 4—5 timmar
vid en temp. af ungefär 190°.
Derefter uttömmes cylinderns innehåll
i hermetiskt slutna kärl, som
innehålla vatten, Upphettadt till 150°.
Arseniksyrligt och arseniksyradt
rosanilin lösas då och förvandlas,
genom tillsats af koksalt, till
klor-vätesyradt salt, som utkristalliserar
ur den med koksalt mättade
lösningen. Af det klorvätesyrade
rosani-linet, som kallas fuksin, kan man
med kaustikt alkali erhålla basen
rosanilin, som bildar färglösa små
taflor. Rosanilin ger salter med
1, 2 och 3 mol. syror, men endast
de ensyriga salterna äro beständiga
och färgämnen. Det salpetersyrade
saltet kallas azalein och färgar rödt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
