Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valens - Valeral - Valerianolja - Valeriansyra - Valeriansyreetrar - Vallmoolja - Valnötolja - Vanadat - Vanadin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^
Valéral—Vanadin
379
icke alltid äro verksamma. Svaflet,
som är hexavalent, kan derför vara
äfven fyratomigt eller tetravalent,
t. ex. i svavelsyrlighet SO2, och
tvåatomigt eller divalent, t. ex. i
svafvelväte H2 S. Svafvelvätet och
Svafvelsyrligheten äro derför relativt
mättade föreningar, men
svafveltri-oxiden, SO3, fullt mättad.
Yalen-sen hos ett grundämne kan utmärkas
med romerska siffror ofvan tecknen:
I II V VI
H, O, N, S o. s. v. Det antal
angreppspunkter, med hvilka atomerna
binda hvarandra i en molekyl, kan
man enklast utmärka med —, t.’ex.
Valeräl, C4H9CHO,
valerian-syrans aldehyd, erhålles jämte
,va-leriansyra, då finkelolja destilleras
med kaliumdikromat och
svafvel-syia. Den är en färglös olja med
en om frukt påminnande lukt.
Valeriänaolja, flyktig olja, som
erhålles af roten till Valeri ana
officinalis, genom destillation med
vatten. Den är gulaktigt grön samt
innehåller en terpén, borneol och
valeriansyreeter af borneol.
Valeriänsyra,
(CH3)2CH.€H2CO2H,
förekommer i roten af Valeriana
cfficinalis och Angelica archangelica,
i bären af Viburnum Opulus, i tran,
ost och fotsvett samt bildas vid
förruttnelse af ägghviteämnen. Syran
erhålles bäst, om 51 del.
kaliumdikromat i én retort blandas med 45
del. vatten samt om dertill sättes
en afkyld blandning af 10 del.
finkelolja och 39 del. svafvelsyra. Man
destillerar och neutraliserar
destillatet med soda. Lösningen, som
innehåller valeriansyrans natronsalt,
separeras från oljor (amylvalerat och
valeral) och afdunstas till torrhet,
hvarefter återstoden destilleras med"
svafvelsyra. Valeriänsyra är en af
rutten ost intensivt luktande vätska.
Kpt 176°. Eg. v. 0,94. Den löses
i 23 del. vatten och afskiljes ur
lösningen, om denna mättas med
salter, t. ex. koksalt. Med baser
ger valeriansyran salter, som
utmärkas af syrans lukt oeh vanligen
kristallisera i fettglänsande fjäll.
Vismut-, zink-, kinin- och
atropiri-salterna användas i medicin.
Valeriänsyreétrar erhållas
genom destillation af valeriansyrans
salter med svafvelsyra och
alkoholer. De äro oljeartade vätskor med
angenäm lukt af frukt och
användas till konfityrer. Amyletern
erhålles som biprodukt vid beredning
af valeriänsyra af finkelolja.
Vallmoolja, en torkande fet olja,
som till 50 % erhålles genom
präss-ning af fröna till Papaver
somni-ferum. Den är blekgul och
tunn-flytande, har angenäm lukt samt
användes som matolja, till tvål och
till fernissor.
Valnötolja. Se Nötolja.
Vanadät, vanadinsyradt salt. Se
Vanadin.
Vanadin, sällsynt metalliskt
grundämne, som i naturen
förekommer, i förening med syre, i flere •
sällsynta mineral och till små
mängder i järnmalmer, leror, trappartade
bergarter o. s. v. Det upptäcktes
1801 af del Rio, som benämde det
erytronium, men förväxlades med
krom. Sedan upptäckte Säfström
det ånyo 1830 i smidesjärn från
Taberg i Småland. Metallen har
erhållits i form af ett
silfverglän-sande metallpulver af eg.’ v. 5,87. t
Dess at. v., som är 51, tecknas V.
Med syre, klor och svafvel ger vanadin
en mängd föreningar, hvadan dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
