Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
såsom bestående. Detta är den mening’, som i
sjelf-va verbet ligger till grund for det vanlign talet om
öklighet eller mmskligliet, hvilket sjclft eljest synes
förutsätta de begrepp, som det vill förklara:
Storlekens ocli Storhetens.
Då nu Rummet sätter sig i dessa sina Former,
uppkommer först
Figur (Väsen i första Form), Rum i
begränsning. Heter hos Euelides alltför allmänt: d et,
som är inneslutet inom en eller flera gränsor; sedan
Storhet (Väsen i andra Form), Rum i storlek,
Rum i afseendc på storleken beträktadt; ej mer
öklig-heten och minskliglietcn, utan det ökliga och
min&k-liga sjclft. —
Construction af de Geometriska
Dimensionerna:
Gränsen, Rummets Första Form, är i och för
sig dock Väsen, möjlighet af egna former. Frän
Rummets synpunkt, såsom dess Form, kallas han
Gräns; men från sin egen, der han tager sig sjelf,
såsom medelpunkt, väsende, egen form-möjlighet,
«-gen begränsnings-möjlighet, således ännu egen
oändlighet, kallar lian sig
Utstr äc kn i n g : som icke är Rummet, men i
Rummet, förutsätter och mätes af dess begrepp,
varande just dess begränsning, men det positivå,
väsendtliga och sjclft oändliga deri. Men
«Unbc-gränztlieit» är «Bcgränzbarkeit». Derföre sätter
Utsträckningen tvenne Former, för att sedan i dem sät*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
