Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t*ud kan icke vara vred; det strider emot Hans
eget väsende^ ty Han är Kärleken. Han är ock en
enig Gud; derföre måste Han vara idel kärlek.
Utan, likasom solens ljus blir smärtsamt för ett sjukt
öga; så förvända de onda Hans inflytelse, och
der-uti ligger på en gång deras synd och deras straff.
Och, huru skulle Gud viya straffa menniskan, då Han
sjclf skapat henne så svag? — Straffet är således
o-mcdelbart förenadt med synden och sjelfgjordt;
likasom den. Och en frälsning måste i första rummet
innebära befrielse från synden. Befrielsen från
syndens straff blifver bäraf en omedelbar följd. De
Orthodoxa omvända förhållandet och påstå; att först
- befrielsen Irån syndens straff är ett föregående,
nöd-~ vändigt villkor; deraf följer sedan befrielsen från
* synden. Befrielsen från syndens straff sätta dc uti
en tillfyliestgörclse; men denna blir i afseende på
menniskan ett yttre, främmande, hvaremot syn-
* den är ett inre ocb eget; i Guds väsende uppstår
en splittring mellan Fadren, såsom fordrande
räkenskap, och Sonen, såsom gifvande densamma.
’Huru helgelse eller befrielse från synd skulle följa
på en sådan befrielse från straff, kan icke lätt inses.
Tvärtom måste tron på en främmande
tillfyllestgö-relsc blott blifva ett hyende för syndasömnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
